Veckans spaning

-Vad är det du ser, så här långt? frågar en intervjuad man mig och det är också den frågan jag tänkt svara på i slutet av varje vecka. Tänker att varje vecka blir en pusselbit i det stora pusslet av de kulturella och kreativa näringarna (KKN) som ska läggas.

2012 är Vattendrakens år. Enligt asiatisk lära betyder det att mycket kommer att vara i omvälvning och förändring under året.

Det första jag noterar är den slumrande potentialen hos dessa näringar. Jag träffar många personer som är  fullt upptagna med att bygga och verka i sina organisationer och företag, samtidigt som de upplever en viss frustation att inte kunna göra mer. Det finns många goda erfarenheter som man av olika anledningar inte hinner bygga vidare på. Vardagsjobbet kommer förstås först och det är svårt att hinna nätverka och skapa morgondagens arbete. Samtidigt som man inser paradoxen. Man kan säga att systemet saknar ”fria” noder/hubbar som knyter ihop, synlig gör kopplingar och möjligheter samt skapar resurser för nya grepp och initiativ.

Det andra jag noterar är bristen på en gemensam bild av vad KKN-näringarna i Luleå/Piteå är, vilka aktörer består branschen faktiskt av? Det här projektet ska visualisera branschens ECO-system.

Det tredje jag noterar är dominansen av medel från offentliga finansiärer och bristen på privat kapital. Förstå mig rätt, det är inte för mycket offentliga medel, däremot för lite av andra aktörer, av entreprenörer och annan finansiering. Hur kan vi få till mer av en ”hybrid ekonomi” där olika typer av pengar samspelar och skapar nya strukturer och affärsmodeller. Hur ska vi få fler entreprenörer i dessa näringar?

Det fjärde jag noterar jag att andra branscher, exempelvis data/IT, gröna näringar, olika typer av basindustri signalerar att de vill samverka med KKN näringen. Många har förhoppningar att ett konkret och konstruktivt branschöverskridande arbete kan skapa nya affärsmöjligheter. Den utveckling som skett tekniskt där nästan alla idag arbetar med nätet och mobilitet skapar förstås en uppluckring av traditionella gränser och strukturer. Detta skapar enorma möjligheter om vi klarar av att själva luckra upp befintliga strukturer och gränser, gör vi det? Det tänker jag när denna vecka gått mot sitt slut och ber att få tacka alla jag hitintills mött för öppenhet och konstruktiva samtal.

Reflektion nr.1/2012.02.22

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s