Veckans spaning – uppkopplad, nedkopplad eller bortkopplad?

Det går fort i Norrbotten, nu för tiden! Sen jag började med detta projekt i december har mycket hänt och kartläggningen/bilden som ska ge en bild av hur KKN näringarna ser ut, har jag redan fått revidera. 

Fik är en arbetsplats för många

Fik är en arbetsplats för många

Vad är det då som har hänt? Man kan titta på det ur lite olika perspektiv. Ett är att det uppstått en del mindre nystartade företag på kort tid, med folk som tidigare varit anställda. Det är väl i sig inte så märkvärdigt, det som dock är noterbart att de inte sätter sig själva i nya lokaler, nej de sätter sig i miljöer där andra finns. Och det är i öppna miljöer med få stängda rum, ett slags moderna kontorslandskap. Man tom planerar för några ”fria” platser där man kan ta in tillfälliga gäster som kan tänkas dyka upp längs vägen. Det handlar förstås om ett slags nätverkstänkande som manifesteras rent fysiskt.

Paus på gemensamma ytor för Eva S och Åsa/Helikopter

Paus på gemensamma ytor för Eva S och Åsa/Helikopter

Varför händer det nu kan man ju fråga sig? Jag tror att orsaken ligger i den tekniska utvecklingen. Facebook, Twitter, LinkedIn och annat jag knappt kan namnet på men som brukar klumpas ihop under begreppet ”Sociala Medier” kräver öppenhet, transparens, dynamik, snabbhet och rörlighet. Vi ”blir” det vi arbetar och lever med.  Vi vill sitta i lokaler som förstärker vår livsstil och personlighet. Massmedieforskaren Marshall McLuhan myntade redan på 60-talet  de bevingade orden ”The Medium is the Message”. Nu skulle man kunna säga ”I am the message” eller P to P, som ”förståarna” säger, from person to person. Och alla gamla kommunikationsmodeller krackelerar. Det här är inte bara interaktivt, det snurrar hur många varv som helst, det böljar hit och dit, upplöser sig och skapar blixtsnabbt nya sammanhang och villkor. Det mesta är lust och behovsstyrt. Och priset vi betalar för DELAKTIGHETEN är UPPKOPPLING. Snabbheten gör att det gärna blir en 24/7 livsstil, dvs vi är uppkopplade dygnet runt, veckans alla dagar.

På 80-talet var både tänk och teknik annorlunda. än idag. Då byggde man stora,  Science Parks och universitet där man samlade ihop en viss form av kompetens med förhoppningen att denna ”slutna värld” skulle boosta utvecklingen. Och det skedde ju också men när tiden rullar vidare kommer andra krav och behov. I de stora städerna av idag bygger man in universitet och företagskluster i citykärnorna och pratar om place branding, där allt ska hänga i ihop. I Luleå pågår en evig diskussion om att universitets isolering ute på Porsön och bristen på kontakt mellan studentmiljöerna och de vanliga Luleåbornas träffpunkter. Om man nu tycker att det är svårt att flytta ett universitet, vilket jag har viss förståelse för, så kan man ju fundera hur man skulle kunna göra i stället. Kanske skulle man flytta in butiker och vissa samhällsfunktioner t ex ett kommunkontor ut till universitet och vice versa och kanske skulle man inom Ltu låta en del av de mer renodlade tekniska utbildningarna ligga i Piteå och en del av de konstnärliga samt mediautbildningarna finnas i  Luleå. Intressant att notera är i alla fall att Piteå Kommun nu förlägger ett kontor i kontorslandskapet där  Luleå Näringsliv ligger. Hur man sedan spränger bort oändliga korridor och kulvertar på universitetet till förmån för transparens, gemensamma ytor och dynamik, det ger jag mig inte in på i den här spaningen.

Frida och Kristin på Geektown, i kubatorn Krenovas landskap

Frida och Kristin på Geektown, i kubatorn Krenovas landskap

Sherry Turkle i Wired Magazine Photo; thebluedot.com

Sherry Turkle i Wired Magazine Photo; thebluedot.com

Jag lyssnar och ser på Sherry Turkle, Professor på MIT / Social Studies of Science and Technology 
Director, i en TED föreläsning. Hon var själv en av föregångarna för 15 år sedan kring utvecklingen av teknik och dess möjligheter. Nu står hon 2012 och efterlyser en mer vaken relation till teknikutvecklingen, där vi faktiskt inte bara låter tekniken styra oss, utan reflekterar över vad som sker och hur det påverkar oss.  Hon har studerat många unga och reagerat på att en del faktiskt uttrycker att det är jobbigt att prata med människor i verkligheten. Att de blir för mycket okontrollerad kommunikation, som de inte kan styra.  – We expect more from technology and less from each other, säger hon.

I Canada finns det ett ställe som heter ”Regional assembly of text”. Det är en lokal belamrat med gammeldags skrivmaskiner, som folk köar för att komma in till. Där sitter man i smattret av skrivmaskiner av olika modeller och skriver brev där man måste tänka, för att det inte går att radera och kopiera texten.  I en underbar liten film får vi träffa John Lee som kommer för att skriva ett kärleksbrev till en 10 år gammal kärlek och det är en fröjd att se hans tillfredställda ansikte när han kysser det ”gammeldags” brevet och lägger det på brevlådan, oviss om utgången.

Photo; The Regional Assembly of Text

Photo; The Regional Assembly of Text

Vi i Sverige brukar kallas ”early adopters”. Vi är ett land där många nya tekniska produkter testas. Vi anses nyfikna men också lite ängsliga över att inte hänga med. Vi ligger i topp när det gäller att mäta kreativitet i ett europeiskt perspektiv. Tänk om vi är folket som klarar av att balansera mellan teknik och bibehållen mänsklig värdighet. Hur har du det själv, är du uppkopplad, nedkopplad eller bortkopplad? Just nu vet du svaret men hur har du det i kväll och i morgon?

Och så hoppas jag ödmjukt att ni vill fortsätta att följa veckans spaning och då MÅSTE ni faktiskt signa up/prenumerera (till höger på sidan) för nu är det slut med gammeldags massdistribuerade mailutskick. Man måste ju faktiskt vara lite i takt med sin egen tid, även om man är född på blåstencilens tid 😉 

LÄSTIPS; Kolla in Tobias Nielséns  recension av boken Nedkopplad av Susan Maushart.

4 thoughts on “Veckans spaning – uppkopplad, nedkopplad eller bortkopplad?

  1. Stina skriver: ”Om man nu tycker att det är svårt att flytta ett universitet, vilket jag har viss förståelse för, så kan man ju fundera hur man skulle kunna göra i stället.” Jo, man kan ha VISS förståelse, men själv har jag kommit till insikten att det bara är allas vår inskränkta syn på TIDEN som hindrar oss att tänka rätt.

    Om vi anser att universitetet inte bara ska överleva 40 år till, eller 60 eller 80 år, så är det självklart att Luleå ska planera för en flytt från Porsön till centrum. Alla snackar om att tänka utanför ramarna, men när det kommer till kritan så är vi helt fast i vår egen generations snäva tidsperspektiv. Kan man flytta Kiruna, så kan man flytta en del av Porsön.

    Med dagens takt (+248 själar/år) tar det 40 år innan Luleå uppnått målet med 10 000 fler invånare. Tänk, vilken utveckling det blir när hela universitetet pö om pö flyttat in till stan! Vad väntar vi på?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s