Jag drömmer om ett lagerarbete…

The Dome, London 2000

The Dome, London 2000

Hmm, upplevelser, kreativitet, innovation osv. Helt ärligt så drömmer jag en natt att jag står på ett lager och lyfter upp kartong 1 till hylla A osv och jag är SÅ LYCKLIG. Det är rutinmässigt, ospännande, okreativt och enkelt och jag ler när jag vaknar. Att det är så svårt med denna balans mellan spänning, stimulans och lugn och ro. Jag tar en promenad till Konsum och funderar på det här med UPPLEVELSER och här kommer mina alldeles egna favorit upplevelser skapade av mästare inom de KREATIVA NÄRINGARNA med hjälp av andra näringar, förstås.

Vad har jag varit på som för evigt bränt sig fast i  mina sinnen? Jo jag var i London vid Milleniumskiftet och besökte ”The Dome”. Utställningen är för länge sedan borta men det yttre finns kvar. Under OS 2012 hölls gymnastik tävlingarna här. Hallen bestod 2000 av 14 olika utställningszoner med temat ”människan”.  Det är fortfarande en av de häftigaste utställningarna jag varit på. Rent visuellt så var det en hel del av Las Vegas. Det var STORT och PÅKOSTAT men i en slags ”europeisk anda” med fokus mer på konstnärligt uttryck än glam och glimmer.

Domen från ovan, små stor?

Domen från ovan, små stor?

Ljuva drömmar

Ljuva drömmar

Jag minns zonen ”Kroppen”. På bilden syns den röda öppningen på ena foten där man klev in och tog rulltrappan upp och rakt in i kroppen, som man sedan vandrade runt i. Man såg, kände och hörde hur vi låter inuti. Doftsinnen hade de tack och lov låtit bli att återge. Kroppen; den kombinerade skulpturen och utställningshallen var ett samarbete mellan arkitekter och kommersiella bolag som Boots,  LÒréal och Roche (Branson Coates Architecture). Det var en lätt svindlande upplevelse att gå runt i sig själv.

Millenium the body

Millenium the body

Och så där fortsatte det och en av poängerna tror jag var att hallen inte gick att överblicka. Man promenerade runt och helt plötsligt stod man vid en ”ensam liten pojke” på utställningsgolvet. Det vara bara det att han inte var så liten. Han var så allvarlig och avvaktande och så skyddslös och naturalistisk att man ville ta hand om honom, samtidigt som han faktiskt var stor som en jätte.Känsla och förnuft liksom krockade när man stod vid hans fot som bara den var större än hela jag. Andra zoner behandlade HJÄRNAN och vårt MEDVETANDE och det handlade om VAD VI TROR PÅ både ur ett religöst perspektiv men även ur ett filosofiskt och tekniskt perspektiv. Sen var det zoner som handlade om VÅR SYN PÅ ARBETET och om HUR VI LÄR oss saker, om PENGAR och RESOR och så fanns det en bio där duken liksom snurrade trodde man. Fast efter en stund så märkte man att det var vi i publiken som snurrade runt duken som på en slags karusell och fåtöljerna var som rymdstolar.

Den lilla pojken

Den lilla pojken

Och så fanns det en stor slags ljus pumpa eller Barbapappa som man gick in och bara låg i på det mjukt formade golvet och lyssnade till en svag meditativ musik. I zonen om TIDEN  flöt Salvador Dali liknande klockor fram ur tak och golv så man trodde man var drogad. Och så minns jag ett par metallgångar över en slags planet där man befann sig långt fram i tiden och där man hittat rester av vår mänskliga civilisation och där det blev hur skruvade tolkningar som helst av en hårrulle tex och vad den kunde ha haft för betydelse (för oss då). Storleken och det excellenta utförandet med konstnärer, skribenter osv från hela England involverade var förstås imponerande men jag tror så här i efterhand att jag minns det så väl för att det handlade på både ett ytligt men också mycket djupt sätt om VILKA VI ÄR och VARFÖR Vi FINNS HÄR, alltså de eviga frågorna som alltid kommer att beröra oss. Och jag gick ut med fler frågor men också med fler insikter än när jag gick in.

Las Vegas

Las Vegas

Året därpå åker jag till Las Vegas på en stor konferens om teknik/tv/nätet och framtiden (minns inte vad den hette men den var fetstor och årlig). Allt är artificiellt och imponerande i sin stor skalighet. Hotellen har egna bryggerier. I mitten av mitt hotell ”Cirkus Cirkus” ligger ett nöjesfält osv. Man baxnar över vad mänsklighet och pengar kan åstadkomma. 2004 åker jag upp till Kiruna och går på Isteater. En kväll innan föreställningen blir det bitande kallt och jag går ut på den frusna älven och ser mig om och ser Kiruna i fjärran och de blinkande ljusen som darrar i kylan och drabbas av en mycket stark känsla av att jag sett det här förut. Det tar ett tag och så inser jag att det är precis som när jag var i Las Vegas fast liksom motsatsen.

Fötter i ishotellsloge, Foto:okänd

Fötter i ishotellsloge, Foto:okänd

Det här är också storslaget och nästan vansinnigt i sitt utförande men i stället för plast och glitter är Jukkasjärvi ishotell byggt med snö och is. Neonljusen är utbytta mot gnistrande norrsken och stjärnor. Las Vegas ligger som en fet ö mitt i en öken och Jukkas ligger som en liten ö vid en älv mitt i ”ödemarken”. Det var en cool känsla.

Och alla de här upplevelserna blev förstås möjliga genom många eldsjälar och genom branschsamverkan och genom höga konstnärliga ambitioner och ett professionellt utförande och det är just sådana här UPPLEVELSER som gör livet värt att leva och som vi verkar söka och ”kräva” allt mer och jag tror att vi i Norrbotten/Swedish Lapland just nu sitter på fantastiska förutsättningar att skapa nya digitala tjänster och produkter som folk vill ha och är beredda att betala för. Vi sitter på en trygg region rent geografiskt och politiskt, vi har fantastiska naturresurser både för basnäringar och nya näringar och vi är få, så vi hittar varandra lätt och det gör oss effektiva utan gigantiska överbyggnader och vi har en fantastisk kultur att ösa berättelser ur. På något sätt så känns det som att ”den lilla pojken” i Domen är vi, precis innan vi reser oss upp och tar vår plats i världen för att faktiskt bidra till att göra Tellus lite bättre att leva i.

…och avslutningsvis något kreativt på Halloweentemat från tidningen Mashable

– We combined the Halloween spirit and our love of social media for Scared Twitless. We asked our readers to tell a scary story in 140 characters or less. Stories were shared with the hashtag #st140.

HAPPY HALLOWEEN 🙂

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s