Johan på väg in till lokalt vattenhål i Luleå

Det som krävs är ett Apple tänk

Jag och Johan Nordberg träffas över en hamburgare och öl för jag vill veta hur en omtalat duktig programmerare ser på sin hemstad och sin framtid. På hans hemsida som är en ”sensorisk upplevelse”  står det I’m a computer guy who loves to create things. När Johan var 6 år fick han en Mac av sina föräldrar men det var först när han var 20 år som han kom på att han faktiskt skulle kunna jobba med det han var bra på; att knäcka bra ideér, tänka visuellt, programmera och se till att både yta och innehåll fungerar.

Johans hjärna?

Johans hjärna?

Många är ju bra på det ena eller andra, säger jag men du verkar liksom bra på både och plus ideérna säger jag, hur går det till när du jobbar egentligen? Johan svarar att han först ser bilden av hur det ska se ut och sen liksom bara vindlar allt på. Han vrider och vänder på händer och armar framför sig för att försöka beskriva vad som händer i hans huvud. – Det är en slags intuitiv process som bara kör, jag vet egentligen inte vad som händer, säger han. Jag tänker att processen låter väldigt lik den en bildkonstnär beskrev för mig en gång. Sista tiden har han mest jobbat med att visualisera data av olika slag och han visar Mike Bostocks sida, som är en av hans inspiratörer.

Kanske Johans första Mac?

Kanske Johans första Mac?

Johan gick elprogrammet på gymnasiet och var så pass närvarande att han klarade sig igenom men inte mycket mer. När han var där var det datorerna som intresserade honom och inte de stora maskinerna som var lärarnas fokus (lärarna kom från industrin). – Det var jag som visade dem hur datorerna fungerade och vad de kunde göra, berättar han. Lärarna kunde ingenting om det. Jag skulle lära mig el, installationer osv men jag föredrog att bygga system i stället och det var då jag kom att jag kanske skulle kunna leva på det, berättar han.  Sen blev han anställd av Conny Ericsson (som han talar varmt om) ute på Aurorum på ett litet EU-projekt och ungefär samtidgt så släpptes den första I-phonen. Han beställde en via nätet och en kompis till hans pappa stod i kö i USA för att hämta ut den. – Jag minns fascinationen när jag fick den, över alla sensorer i den. Tankarna började snurra och sen jag byggde en seismometer App. Den kostade 7 kronor och försäljningen var explosiv. Sen startade jag mitt eget bolag ”Yellow Agent” och jobbade med open sourcelösningar. Sen hittade en kille i Kalmar Johan via nätet och jag flyttade dit och vi byggde communitys.

I phone kö 2012

I phone kö 2012

Stockholm ett tag

Stockholm ett tag

Sen blev det Stockholm och start av en studio med tre andra killar. Vi hade verkligen kul berättar Johan men vi missade lite affärsmässigheten så vi lade av efter ett tag. Sen drog jag till Florens i Italien genom ERASMUS projektet och där utvecklade jag en musikinstrument APP som snart kommer att släppas (och jag får testa Betaversionen och vill genast ha den) 7:- kommer den att kosta. 100 om man vill ha en proffsvariant. Sen byggde han en bloggscen för modebloggar, med en kille från studiotiden i Stockholm. I januari drar han vidare till Australien för att jobba och uppleva ett nytt land, ha kul, få variation och nya utmaningar.

Vi pratar på om utbildningar och Johan säger att han önskar att han var född 10 år senare för då fanns det så mycket roliga utbildningar han kunnat gå, nu har han fått lära sig själv. Han tror att framtidens utbildningar kommer att ske genom virtuella universitet och rekommenderar Khan Academy som ett bra exempel. –  Generellt sett så tror jag att många strukturer skulle må bra av att rivas efter cirka 4 år och sen skulle man skapa något nytt. Jag tror kommunala system osv är för stelbenta för att överleva i längden. Likaså ställen där man kan få rådgivning och finansiering, det kommer att bli mer av nytänk som Kickstarter t ex, sånt kommer att växa för att det kapar en massa mellanled, säger han.

Vad tycker du om din hemstad frågar jag. – Jag kommer alltid att mellanlanda här, det är ju här jag har min familj men det är lite för kallt och så är det synd att universitet och centrum är så långt från varandra. Man borde få in lite mer sköna studenter till stan och jag är ingen sportbarskille och då finns det för lite andra alternativ, klubbar osv. Sen blir jag arg över feltänket man gör här och på andra ställen. SLUTA att tänka att Luleå ska växa säger Johan. Fokusera i stället på att optimera och bygga kvalite och hållbart, DÅ flyttar ju folk hit! Det krävs ett Appletänk här. Fokusera på ”produkten” Luleå så kommer folk att stå i kö.

En biosfär i lekformat

En biosfär i lekformat

Vad tror du om idén, frågar jag med ett ”kuligt hus” , hur skulle ett sådant se ut ? Det är enkelt säger Johan, fyll upp det med kreatörer och fixa BRA AKUSTIK så kommer det att snurra av sig själv, och så förstås ett schysst fik också. Att sitta där och ha möte ska kännas som att man sitter i en studio, det vore optimalt! I övrigt då, något mer man borde göra i Luleå, frågar jag. – Man skulle faktiskt kunna bygga en genomskinlig biosfär över hela Luleå, typ från Gäddvik och över Svartöstaden och sen från Gammelstad och ut över Skärgården. Då skulle det bli mindre kallt, föreslår ”programmeraren”. Vi tömmer ölen och går ut. Det är ingen kö utanför Bishop bara lite blåskallt.

Yellow Agents

Johans personliga sida (som är en sensorisk upplevelse, testa!)

Företag sökes som vill adoptera band

BD Pop söker företag som vill adoptera ett band.

Det är många flyttkartonger som möter mig i gamla Kurirenhuset bredvid Domkyrkan. Jag letar mig fram genom den gamla byggnadens vinklar och vrår. När jag hittar Pär Soini, verksamhetschef, står han med händerna i sidan och tar ögonmått på det som håller på att bli BD Pops nya kontor och studio.

Pär visar mig runt i lokalerna, ”firmahunden” kommer och hälsar,vi  tar en kopp kaffe och slår oss ned. Jag ber Pär beskriva var BD Pop är idag, om det är någon ny inriktning sedan han blivit verksamhetschef. – BD Pop har varit bra på att fokusera på artisterna, det nya är att vi intensifierar arbetet med branschutvecklingen, säger Pär. Metoderna som Pär beskriver är flera. Just nu arbetar företaget med en tjänst som de kallar DigiNorth. Det är en digital distributionstjänst där Pärs förhoppning är att osignade artister ska kunna sprida sin musik. Den första releasen var i mars, säger Pär. Vi räknar med att kunna erbjuda tjänsten till fler artister successivt, redan från start. Modellen som BD Pop arbetar med är att stötta och hjälpa nya artister, musiker, producenter, låtskrivare m.fl så att de själva fortsatt kan utveckla sin verksamhet och arbeta sig fram i branschen.

BD Pop hund

BD Pop hund

– Hothouse har funnits sedan 2011 och är en slags inkubator för artister, låtskrivare och tekniker. Där har vi möjlighet att arbeta under en längre tid och mer djupgående med grupper eller personer. Artisterna tillhör inkubatorn under en viss tid. Tiden bestäms utifrån vilka mål som sätts upp. Under tiden får de delta i ett utvecklingsprogram utifrån den individuella personens förutsättningar och mål. Ett exempel berättar Pär kan vara att få kontakt med en manager eller att spela in ett material som artisten sedan kan visa upp för skivbolag.

Tomas Bäcklund fixar kaffemaskinen

Tomas Bäcklund fixar kaffemaskinen

Ett av banden som just nu finns i inkubatorn Hothouse är The Magnettes, två unga tjejer som spelar Pop/rock.  – För The Magnettes har den här modellen funkat bra. Nu senast har Magnettes genomfört en succéspelning i Murmansk under Nordic Days i år. All sådan exponering är bra och det är grymt att två unga tjejer från Norrbotten har drivet och motivationen till att slå sig fram på i en tuff arena, säger Pär.

Pär Soini guidar runt i lokalerna

Pär Soini guidar runt i lokalerna

Pär strosar runt i bygget och förklarar att studion som BD Pop nu bygger mest troligt kommer att stå klar till augusti. Han hoppas att artisterna som ska spelas in kommer att få global spridning. Han menar att det är viktigt både för länet, BD Pop och för artisterna att veta, att det i förlängningen, om det känns rätt, kan öppnas en dörr mot en internationell marknad. Men internationella kontakter är inget som bara poppar upp, liksom alla andra relationer så måste de odlas. Pär berättar om samarbetet med Ollie Olsson. Ollie var över i USA för två år sedan var han, Pär och Tomas över igen i mars 2012 och etablerade ett avtal avtal, som de hoppas ska bli nästa möjlighet i utvecklingskedjan för norrbottniska band: ett ramavtal med ett skivbolag i USA.

– Musikbranschen är precis som de flesta andra, en relationsdriven bransch där man måste föra samtal med nyckelpersoner, både nationellt och internationellt, säger Pär. Den omvandlas precis som alla andra näringar och bjuder på både utmaningar och möjligheter. Det är viktigt att ha en tydlig affärsmodell och våga tänka i nya banor för den marknad där man agerar. Pär berättar att han funderar mycket på hur BD Pop ska kunna öka sin omsättning och skapa bättre stöd till de som är verksamma i musikbranschen. De arbetar bl a med att utveckla idén ”adopt a band”, som ursprungligen kommer från USA. I det konceptet kan ett företag betala ett band eller en artist för att samarbeta kring deras produkt eller varumärke.

Det ringer i Pärs telefon och vi avrundar vårt samtal.  Jag lämnar BD Pops lokaler och på vägen ut passerar jag en gammal, tryckpress från Norrbottenskuriren, som tidigare huserade i huset. Oj vad tiden går tänker jag och vad intressant det ska bli att få höra vilka företag som har adopterat ett band från BD Pop.

Tekniken förändras

Tekniken förändras

BD Pop ägs av Norrbottens läns landsting och Luleå kommun. Övriga kommuner erbjuds att bli delägare.

BD Pop omsätter 3,6 miljoner.

På BD Pop arbetar Pär Soini, Tomas Bäcklund, Petra Lundmark och Ollie Olsson.

BD Pop samarbetar bl a med Norrbottensmusiken, Studieförbund, kommuner, musikföreningar, festivaler, arrangörer, artister, skivbolag mfl.

BD Pop

Alla former av sam- är bra, säger Teaterchefen

Alla former av sam- är bra, säger teaterchefen

Jag ska träffa Karin Enberg, som varit chef för teatern i 4 år, för att få höra hennes syn på teater, kultur, näringslivssamarbete och regional utveckling.

Hon huserar högst upp i Teaterhuset i norra hamnen i Luleå. Stora färgglada porträtt av fd. teaterchefer hänger på väggarna. Det finns en trevlig grupp av läderfåtöljer där vi slår oss ned. Ett mindre runt konferensbord med röda stolar och ett ljusskrivbord med rätt så ordnade högar, framförallt bakom skrivbordet. Och så finns det stora magnifika fönstret ut mot norra hamn, som upptar halva väggen och är format som en apelsinklyfta. Är det så enkelt att man blir kreativ av ett sådant trevligt rum tänker jag? Så enkelt är det förstås inte. Vid det här laget har jag suttit och pratat i 50 olika rum och jag skulle kunna göra en utställning bara på det kallat ”kreativa rum”. Karin är chef för Norrbottens Teatern och har som profession teatern och dess uttrycksformer. Hon vet förstås hur ett rum, med sin scenografi och rekvisita kan påverka inte bara en scenpublik utan också människor i ett möte. Hon har förstås iscensatt sitt eget rum, sin egen scen och här trivs man.  Jag tänker på alla rum på universitets där ”rumsägaren” brukar börja med att ursäkta sig för att det inte är så roligt, mest kantigt och kalt med långa korridorerna. Det är liksom lite olika kulturer.

Men åter till Karin som börjar med att ge mig en historik. Norrbotten Teatern startade 1967, som Sveriges första länsteater. Som mest har det funnits 75 anställda, idag är de 49 stycken. Förutom att sätta upp föreställningar i teaterhuset i Luleå, så är det ofta på turné i Norrbotten. Teatern har förstås varit en spegel av samhällets olika tidsandor. På 70-talet satte man upp radikala nyskrivna pjäser, t ex Pjäsen om Norrbotten. Idag samverkar man med näringslivet.

Vad tycker du har hänt med kulturen och samhällsklimatet på de 3 år du varit här? – Det har hänt MYCKET på de 3 år jag hunnit vara chef. I dag är  kulturens roll mer självklar i olika former av tillväxtarbeten och rapporter, t ex i  Landstingets projekt ”Kraftsamling”.  Det känns som att fler tänker på ”den stora bilden”, att hela regionen måste leva och att vi tillsammans måste göra regionen attraktiv och att kulturen är en viktig faktor i det. Det finns en rejäl framtidstro och en insikt att kultur och näringsliv behöver varandra och här finns pengar, säger Karin övertygande. I Västra Götaland t ex är det ett mycket kärvare klimat i dag, än i Norrbotten. – Vi har blivit bra på att samarbeta över olika slags gränser. Alla former av sam- är bra säger hon och ler.

Beskriv ert samarbete med näringslivet? – 2% av vår budget är medel från näringslivet. Det är ett komplement till vår basfinansiering (anslag från NLL; Kulturrådet och Luleå Kommun) och det är viktigt att det hålla det på den nivån. Men det är viktiga pengar. LKAB är en av våra sponsorer. Varje skolelev i Malmfälten får under tre år (2011-13) se minst två produktioner  som riktar sig till just deras åldersgrupp. Den enskilda skolan har inte råd i dag. Genom LKAB:s sponsring får eleverna både bussbiljett och teaterbiljett. De är en förebild och tycker att de genom sponsringen av teatern bidrar till att stärka Norrbotten som region. Utan kultur stannar folk inte vara kvar på en ort, det förstår LKAB, säger Karin. Sen har vi andra samarbetspartners som damernas och herrarnas basketlag och LLT t ex.

– Vi är idag som jag beskrivit en väldigt slimmad organisation och försöker hitta fler samverkanspartners och funderar ständigt på hur man kan bredda teaterns ytor mot olika aktörer. Det är viktigt att hitta ny publik och att kunna attrahera deras nätverk. Vi sökte t ex upp Lantbrukarnas riksförbund, som blev sponsor till föreställningen ”Grabben i Graven Bredvid”. De ordnade middag och diskussionskväll med spec. inbjudna där de serverade lokalt producerad mat och bjöd sedan gästerna på teaterföreställningen. De hamnade i ett nytt sammanhang, i en ny förpackning och tyckte de fick ut mycket av det i form av nya bekantskaper och nya ideér. Det gav oss båda bra utdelning på samarbetet, säger Karin.

Samarbete med LRF

Samarbete med LRF

Hur tänker du framöver, var är teatern inom 3 år? – Jag vill skapa ”Ung Scen Norr”. Det ska vara en egen verksamhet, med egen agenda, fyra unga skådespelare, två dramapedagoger och en tekniker. Till 75% ska de spela riktat mot unga. 25% ska vara tema/uppdragsteater, ett slags pedagogiskt arbete, för att initiera och stimulera det egna skapandet. Målet är att kunna skapa flera filialer för ”den unga teatern” runt omkring i Norrbotten.

Sen hör jag mig själv säga och ångrar det nästan – Finns det någon koppling som du kan se mellan etableringen av Facebooks serverhall och teatern? Karin svarar snabbt som blixten – Såklart, de som jobbar i serverhallarna ska ha klippkort på teatern, digitalt förstås!

Facebook och digitala klippkort

Facebook och digitala klippkort

Karin rekommenderar; Norrbottens Läns Landsting fina kulturplan och dess samverkansmodell. Norrbotten är ett av landets pilotlän. Skriften ”kulturens kraft” om kulturen som tillväxt.

NORRBOTTENSTEATERN

Producent Daniel Elfström, en multitaskare

Hur mycket kan man egentligen multitaska?

Om någon skulle be mig beskriva Daniel, som äger produktionsbolaget Muskot Media AB i Luleå, så skulle jag säga tre saker. Han dricker MÅNGA koppar kaffe per dag, han kör OFTA som en tätting mellan Malmfälten och Luleå och SENA kvällar vill han ha råd på Facebook om hur vida han ska åka hem bums eller lite senare.

2009 flyttade han in på Bolagshuset på Kronan (där jag också hade mitt Filmpool Nord kontor). Han hade flyttat från Gällivare där han var anställd på produktionsbolaget Imega Film & Television. Han kom som en frisk fläkt för att arbeta med kommersiell film; reklam och info. Jag minns fortfarande tempot han producerade sina korta reklamfilmer med. Jag som var van med långfilmens stora team och betydligt långsammare produktionsapparat var lätt förundrad.

Nu har det gått tre år och det kändes som dags att följa upp hur det faktiskt gått med affärerna. – Det här året har varit alldeles lysande. Jag har fördubblat min omsättning och fått in duktiga medarbetare. Angelica Eriksson är fotograf/kamera och så jag har ett par andra personer anställda på timmar. Frida Grönlund t ex som redigerare. De har båda gått på TV produktion i nya medier, i Piteå/Ltu. Angelica har haft praktikplats hos mig i tre månader och sen årsskiftet är hon anställd, berättar Daniel.

Muskot redigerar

Muskot redigerar

Han fortsätter – De två första åren gjorde jag allt själv men det håller inte i längden om man vill utveckla företaget. Nu kan jag sitta här och dricka kaffe med dig utan att allt stannar av och jag hinner vara producent och tänka på utveckling och strategi.

Vad är det som har hänt rent konkret sen du startade? Daniel beskriver hur han sista året investerat och satsat på sitt nya affärsben ”Technical Events” vid sidan av beställningsfilmen. Han har precis fått ett ramavtal med LKAB där han producerar deras behöv av rörlig bild i olika former. Muskot Media har levererat manus, produktion och storbildsproduktion till LKAB:s personalfest i Kiruna. Det innebär att Arena Arctica byggdes om till festlokal för ca 7000 personer. Det var en stor show med Måns, Nanne, Danny, Orup och Lena Ph. – Efter showen kom Stockholmsteamet som fixat artister och musik fram och sade att de var djupt imponerade av vår produktion, att de inte trott att någon här uppe kunde leverera så snyggt. Det kanske säger mer om honom än om Muskot Media, men det var kul att höra i alla fall, säger Daniel.

Fridas favorit

Fridas favorit

Det är det här konceptet jag fortsätter att utveckla nu. Vi är ett väldigt teknikdrivet företag. Det jag gör på denna front är att utveckla tekniken, så det ska bli så lätt som möjligt, för den som föreläser och därmed ge ett bra resultat för MIN kund. Vi nöjer oss inte med den lösningen som alla andra har utan försöker vara kreativa även här och hitta på något nytt eller åtminstone ligga långt fram. Varför ska Norrland alltid vara sist?

Just nu håller jag på att pressa mina medarbetare för att se hur mycket varje enskild person kan multitaska dvs hur mycket teknik kan en människa sköta tex vid en sändning, var går gränsen? funderar Daniel och fortsätter – Normalt mot kund, pratar jag aldrig i tekniska termer, för de är de helt ointresserade av. Där pratar jag ”vanligt”. Det handlar om att lyssna, förstå och kunna sätta sig in i vad de behöver och på ett begripligt sätt tala om vad jag kan göra för dem. Jag pratar inte om megabite och bandbredd. Jag säger du får 60 minuters livesändning av bästa bild och ljudkvalité för X prislapp. Det gillar LKAB i alla fall.Master Slave

– och så producerar jag ”Morgonrock” för NLL, det är ett bra jobb och så har jag lite andra planer men de får vi ta lite längre fram.  Nu måste jag ha en kopp kaffe, säger Daniel  -Vill du ha?

Daniels favorit

Daniels favorit

MUSKOTMEDIA

Foto och text; Almkvist

Fredrik trekking in Swedish Lapland, Foto;Fredrik Broman/Human Spectra

Fotografen som vände på värdekedjan

Hur är bilden av Norrbotten? Frågan är enkel och svaret förstås betydligt mer komplext. En fotograf borde väl vara den rätta personen att fråga tänker jag och stämmer träff med Fredrik Broman, fotograf, bildbyråägare, äventyrare mm.

Fredrik kommer från Överkalix, växte upp i Uppsala, bor i Lassbyn, Råneå Älvdal och har i perioder bott i Kenya, eller som han själv formulerar det – Jag bor i världen, det börjar kännas gammeldags att tänka i kommungränser. Från Lassbyn i Råne Älvdal t ex upplever jag det som enklare att se städers olika kulturer klarare, eftersom jag inte riktigt fastnar helt i någon stads grepp. Under Jokkmokks marknad bjuder han t ex upp Daniel, politiker i masajland, Narok County Council,  i Kenya och kopplar ihop honom med en samisk kontakt. Kul men varför gör du det? frågar jag  – Jag fungerar så, jag kopplar ihop folk om jag tror det gagnar båda parterna på lång sikt. Minoritetsfolk har förstås vissa gemensamma problem så de kan hitta nya lösningar och öppningar genom att förstå hur en situation som liknar deras, ser ut på ett annat håll i världen. Sen har de förstås också helt unika förutsättningar. Det var ju något av en chock för Daniel att hamna i minus 30 grader, 60 graders temperaturskillnad från hans hemmamiljö. Större delen av ett sådant här arrangemang betalar jag för och tror att jag får igen det senare genom nya affärer på ett eller annat sätt, berättar Fredrik.

Foto; Fredrik Broman/Human Spectra

Foto; Fredrik Broman/Human Spectra

Vad får du för uppdrag som fotograf? Fredrik beskriver hur har alltid arbetat på risk med egna projekt. Han hade en del uppdragsgivare, men det dominerade inte verksamheten, utan det mesta hamnade till en början osålt i hans eget arkiv för att sedan hitta vägen till bildköparna. Ett klassiskt sätt att arbeta, men ett arbetssätt som allt fler har lämnat pga. konkurrens från bildbyråer som säljer bilder för 1 dollar, och ovissheten om framtida inkomster.  Han började fundera på alla bilder som var otagna men som inte heller beställdes som uppdrag, men som han tänkte skulle behövas i kommunikationen kring samhällsutvecklingen. De tankarna ledde till att han idag har växlat upp sättet att arbeta till en ny nivå.   – Jag vill skapa de där snygga, kommunikativa men lite oväntande bilderna och samarbetar idag med kläddesigners och stylister som skapar mervärden i bilderna och ger nya dimensioner. Jag vände på steken. Nu kan jag överraska kunder och ge dem de där de gärna ville ha men inte visste om att de behövde. I början av min karriär var jag längst ner på värdekedjan, som ”simpel underleverantör” av förväntat material, nu kan jag och de team jag arbetar med vara med och sätta trenden och vara med i samhällets utveckling på ett mer aktivt sätt, berättar Fredrik. 2007 startade han bildbyrån Human Spectra AB. I onlinearkivet ligger fokuset på bilder som skildrar speciella miljöer och kulturer. Till bildbyrån har de knutit fotografer från hela världen som delar deras värderingar. Det är Norrbottens enda bildbyrå, dessutom med exportfokus. Det är ett bra exempel på ett modernt företag som etablerar sig i glesbygd och endast ser fördelar med det.

Design Recover/Killerqueen. Foto; Fredrik Broman/Human Spectra

Design Recover/Killerqueen. Foto; Fredrik Broman/Human Spectra

Men du gör mer saker också? Fredrik berättar om hur det ena har lett till det andra. Han tar frekvent med sig sitt nätverk ut till ”vattenhålen” på Nordkalotten men också till Östafrika, för att bredda nätverkets gemensamma syn på samhällsutveckling t ex.  -Det är ju väldigt inne nu för tiden att prata om destinationsutveckling och i dessa sammanhang får jag förfrågningar om att berätta om bilden och dess språk och om trender inom det området. Det är t ex väldigt intressant att få diskutera begreppet exotism. Resorna och föreläsningarna blir en slags kompetensutveckling av framtida kunder, där vi tillsammans kan förändra bilden av en region, skapa nya behov och därigenom nya affärer. Det handlar om att skapa en slags visuell strategi, där saker sätts i en större kontext och där bild och text kan samspela på nya sätt. Här finns hur mycket som helst att utveckla framöver. Tänk hur mycket tjänster och produkter man kan utveckla inom turismnäringen utifrån en sådan här visuell strategi, visionerar Fredrik.

Hur gör du själv med din egen kompetensutveckling?-Resorna genom arbetet blir automatiskt en stor källa till input. Dels har jag en helt motsatt strategi, jag har upptäckt att jag ser så mycket mer nu i mitt närområde, så jag har liksom snöat in på ett område 2-3 km från mitt hus. Här har jag upptäckt ett helt eget litet universum som till stora delar är oexploaterat, säger Fredrik.

Foto; Fredrik Broman/Human Spectra

Foto; Fredrik Broman/Human Spectra

Vilka är utmaningarna när man arbetar som fotograf? –Själva utmaningen är ju den uppenbara, att befinna sig på rätt plats under rätt omständigheter, det gäller unikt bildmaterial som hamnar i arkivet, men utöver det finns det strukturella hinder ibland. Ibland är kunskap om upphovsrätt och upphandling begränsad. Man blir någon sorts superpedagog med enormt tålamod för att fortbilda kunderna och eventuellt bredda kundkretsen av seriösa bildköpare.  Ofta köper kunder teknologi, hårdvara, web, inredning och hela byggnader utan att tveka, men när det kommer till bilder, hela den visuella yta som ska marknadsföra investeringen, då tvekar man. Som professionell konkurrerar man ibland med amatörfotografer som har annat arbete och aldrig kommer satsa på heltid. Ett annat stort problem, som jag ser det, är en del offentligt stöttade projekt som i sin projektbeskrivning ska lyfta t ex unga fotografer och fotografbranchen, men som gör motsatsen och bara bygger sitt eget offentligfinansierade varumärke, och som knappast kommer att fortleva efter stödperioden.  Måste dock förtydliga att jag inte lägger mycket energi på det, utan man får göra sin grej och utveckla sitt företag utan att låta sig distraheras. Vill säga att jag i det stora hela är väldigt tacksam för det arbete och det liv jag har både i Sverige och i Östra Afrika. Jag lever i de bästa av världar, avslutar Fredrik.

Human Spectra

Har infört "filosofisk fredag"

”Filosofisk fredag”- en långsiktig företagsstrategi

Jag kliver in i ett av annexen till Acusticum i Piteå, för att träffa Mikael Sundkvist som äger bolaget thinkCreative Jag vet att Mikael bott ett par månader 2011/2012 i Barcelona och arbetat på en kommunikationsbyrå, genom projektet utbytesprogrammet Erasmus for Young Entrepreneurs. Han har också bott och arbetat i Spanien och Peru tidigare och arbetat med internationell marknadsföring och affärsutveckling. Nu är han tillbaks i hemorten Piteå. Han är utbildad i ledarskap och Marknadsföring vid Umeå Universitet.

2009 startade Mikael sin firma och det har rullat på bra sen dess. Men vad är utmaningen idag undrar jag? – Det är säljet, och nätverkandet, säger Mikael. Att hela tiden vara på och med överallt är viktigt. Jag försöker prioritera företagsfrukostar och mitt engagemang i Rotary.  Jag har också varit med och byggt upp nätverket Piteå-entreprenörerna, som idag har 100 medlemmar. Det nätverket ger bl a ut tidningen Piteåentreprenörerna ett par gånger/år. Jag är också med i mentorprojektet Green House och är regelbundet på dessa träffar i Luleå.

Jag ställer en ledande fråga – är dina kunder inte imponerade av dina internationella erfarenheter. Mikael skrattar och säger att de är nog mer säljande att jag kommer ifrån och bor i Piteå. I Norrbotten är det viktigt med formella och informella nätverk och den internationella erfarenheten är viktig för mig men inget jag tycker mina kunder har efterfrågat och inget jag i dagsläget säljer in mig på.

Think Creative!, Foto; Almkvist

Think Creative!, Foto;Almkvist

Han tycker att det är viktigt att samverka med utbildningarna på Ltu och har varit duktig på att ta sig an praktikanter, både från Mediedesign och Upplevelse-produktion. Vi lär oss av varandra och det betyder väldigt mycket för mig och dem.

På senare år har det uppkommit en rörelse som man kallar samhällsentreprenörer i Sverige, med det menar man att man engagerar sig i samhällsutvecklingen och adderar en social aspekt till sitt företagande. Det brinner Mikael för. Han har t ex bidragit med  hjälp åt Rotarys brunnsprojekt i Sri Lanka. Sådant vill jag arbeta mer med. Jag drar just nu i trådarna för ett nytt social inriktat projekt, men det är än så länge hemligt, säger Mikael.

Jag ser på din hemsida att du gärna hjälper kunder med sociala medier, tror du att den typen av uppdrag kommer att öka?  – Konkret så innebär det att jag och de jag har i mitt nätverk kan hjälpa kunder med; strategier för sociala medier, varumärkes-identitet, marknadsföringsstrategi, grafisk design, illustrationer & bildbearbetning, webbdesign och internationell marknadsföring. Kruxet är väl handlarna inte alltid förstår potentialen av den typen av verktyg och att det inte kan avsätta särskilt mycket tid eller pengar för det. Där kan han hjälpa till men kunskapen skulle behöva öka, så de förstår vad de ska handla och vad de kan få. Man skulle behöva ordna kurser eller aktiviteter för kompetensutbildning inom dessa områden. Där skulle man kanske gå ihop med andra och erbjuda företagen den typen av utbildning, tänker han högt.

– Det är så mycket jag funderar på och vill göra och för mig är fredagsfikat på Go Business jätteviktigt för att bolla idéer och tankar. Jag har även infört ett slags ”filosofisk fredag” i mitt företag där jag avsätter tid för att verkligen kunna fördjupa mina tankar och idéer. Jag tror att det är en långsiktig och viktig investering avslutar Mikael innan han ska gå över till Go Business för eftermiddagsfikat.

 thinkCreative

http://www.erasmus-ent

Kvistklänning och gruvsmycken

Kvistklänning och gruvsmycken

Manjak är ett nystartat företag på inkubatorn Krenova, i Luleå som gjort en uppmärksammad klänning av grenar. Jag är på Krenova för att träffa Johan, Irina och Camilla för att få höra om deras bakgrund och affärsplaner.

Manjak. Foto; Almkvist

Manjak. Foto; Almkvist

Johan och Irina är civilingenjörer i botten medan Camilla är utbildad inredningskonsult och har dessutom läst kurser vid Borås textilhögskola. Deras designintresse blev starkare med åren och det ledde till att de nu har startat Manjak. Det är ett unikt design- och mode företag, vars vision är att sticka ut. Utöver egna produkter gör vi även designuppdrag till företag och privata kunder. Vi samarbetar tätt med olika stylister, fotografer och reklambyråer, berättar Johan. De driver företaget vid sidan om deras respektive jobb och sitter i inkubatorn delar av veckan. De vill skynda långsamt när de bygger sitt företag så det känns rätt. Manjak är ett enskilt bolag i startuppfasen med förhoppningen att någon gång i framtiden kunna ombilda företaget till ett AB. Det viktiga för oss är att ha kul och få göra kreativa saker, säger Camilla.

– Var är ni idag i er affärsutveckling undrar jag?  Vår grenklänning fick ett stort genomslag och har varit med på Granddagarna i Stockholm i början av året.  Det är en symbol för vår unika design, som gett oss bra uppmärksamhet, berättar de.

Smycke från gruvan. Foto; Mikaela Larsson

Smycke från gruvan. Foto; Mikaela Larsson

De beskriver hur de i dagsläget arbetar vi med 3 olika produkter. Stickat är en produkt, klänningar och kjolar en annan och accessoarer den tredje produktkategorin.  De skapar halsband, ringar och örhängen från järnpellets som finns i en av LKAB:s gruvor på 1000 meters djup. De säljer smyckena bland annat i Norge och i Kiruna. – Det vore kul om LKAB skulle vilja ha våra smycken som företagspresenter, säger Camilla. Johan berättar att de tror att deras framtida kunder finns i Barentsregionen och att de behöver lära sig mer om den internationella marknaden och hur den ska bearbetas och att de hoppas få hjälp av Krenova med den uppgiften. – Vi skulle gärna se en mentor som kan stötta oss i vår utveckling. Vi är nya i Luleå och behöver också hitta lokala mötesplatser. Inom IT-branschen finns det starka nätverk och årliga mötesplatser/event. Sådant skulle behöva utvecklas inom de kulturella och kreativa näringarna, det är konstigt att branscherna fungerar så olika. Vi är tacksamma över kontorsplatsen på Krenova och att vi har andra jobb i ryggen att komplettera med i startuppfasen. Vi känner oss trygga i vår utveckling och platsen här ger oss tid att utveckla ett starkt varumärke, avslutar Johan.

Kvistklänning. Foto; Andreas Harnemo

Kvistklänning.Foto; Andreas Harnemo

WWW.MANJAK.SE

Mer ”fria” medel behövs

Jag har läst på kring begreppet ”innovations strategier” och deltagit på en konferens om innovationsstrategier i ett samarrangemang mellan Norrbotten och Västerbotten. ”Innovationsstrategier” är ett inneord just nu. Förenklat kan man säga att det handlar om att hitta metoder och strukturer som kan bidra till regional utveckling. Andra ord i sammanhanget är kluster, entreprenörskap och kreativitet.

Jag åker till Håkan Ylinenpää, professor vid Institutionen för ekonomi, teknik & samhälle och avdelningen för innovation och design vid Luleå tekniska universitet. Hans avdelning forskar kring småföretag och kompetensutveckling, Knowledge Management, innovationer och innovationssystem. De har publicerat många intressanta artiklar och forskningsrapporter, men vad säger han själv, omsätts teorierna till praktik i regionen?

 Håkans rum är ett stort rum belamrat med litteratur från golv till tak. Rummet ligger långt bort i en lång och smal universitetskorridor. Det är inte många på plats i kontorsrummen, de håller säkert i kreativa föreläsningar just nu, tänker jag. Vi går längst bort i korridoren och sätter oss i fikarummet med stora glasfönster och ett dagis på undervåningen. Jag ber Håkan att hjälpa mig att bena i det här med strukturer för förändring.

 –  Man kan skilja på olika typer av innovationssystem. I länder som Tyskland och Sverige dominerar det man kallar institutionella innovationssystem. I USA har man mer av entreprenöriella, innovationssystem. De institutionella systemen jobbar med en Top down metod, det innebär att beslutfattare högre upp i hierarkin bestämmer saker som sedan implementeras nedåt i organisationerna. Den andra typen de entreprenöriella systemen är mer organiska till sin karaktär. Man arbetar mer Ad Hoc. I det förstnämnda systemet arbetar man t.ex. med ”långa pengar” Strukturfonder är ett exempel på det. Det har man oftast inte i de entreprenöriella systemen. Jag ber honom konkretisera vilka aktörer i Sverige som jobbar på vilka sätt. Vinnova är ett exempel på en myndighet som promotar institutionella system/program medan Tillväxtverket ibland ger utrymme för mer entreprenöriella system/program, säger Håkan

Mer "fria"medel behövs för regional utveckling. Foto; Almkvist

- Mer "fria"medel behövs för regional utveckling. Foto; Almkvist

Om du fick vara den gode diktatorn, vad skulle du göra då, undrar jag. Hur kan regionen utvecklas ytterligare? Håkan blir helt tyst. Bra fråga säger han till slut.

–       Jag skulle se till att skapa mer ”fria medel” i regionen. I dag har vi system där befintliga pengar från regionen växlas upp i strukturfondsprojekt. Det är ju bra att de pengarna kan bli större så men problemet är att mindre aktörer, bolag och organisationer har svårt att komma åt dessa pengar. Det kräver en stor organisation med bra likviditet och resurser att hantera den relativt komplicerade byråkrati som dessa strukturfondsprojekt innebär. En mängd aktörer som skulle kunna göra nytta kommer inte åt dessa medel, och då tappar vi utvecklingskraft. Förr fanns det t ex medel på Länsstyrelsen som inte var så byråkratiskt uppbundna, men sådana medel är svårt att få tillgång till idag.

I en region som Norrbotten tror jag också det är viktigt att investera långsiktigt i vad man kan kalla en ”entreprenöriell pedagogik”.  Ska jag uttrycka det enkelt så handlar det om att huvud, hjärta och fötter måste hänga ihop i t ex skolsystemet på olika nivåer. Man måste tänka klokt och långsiktigt, vara genuint passionerad och sann i sina budskap och hur man kommunicerar. Och man måste promenera där människor faktiskt befinner sig. Tjänstemän och politiker måste vara nära medborgarna och bolag måste bli bättre på att nätverka. Så enkelt och så svårt är det.

Håkan Ylienpää, Ltu

LITTERATURTIPS

Research, industry and public sector co-operation: a dynamic perspective
  

Sandström, A & Ylinenpää, H.2012 i : International Journal of Innovation and Regional Development . Publikation : Forskning – peer-review ›Tidskriftsartikel

When critical mass can become a mess: a contingency model of regional innovation dynamics

Örtqvist, D & Ylinenpää, H.2011 Publikation : Forskning – peer-review ›Konferensbidrag

En av världens topprankade trendspanare finns i Luleå

Hur  ser marknaden ut för ett designföretag i Luleå. Misstänker jag rätt när jag utgår från att majoriteten av kunderna finns på den internationella marknaden och var i så fall? och hur har hon i så fall hittat sina kunder eller hur har de hittat henne? Jag vet att Annkathrin Lundqvist är utbildad i design i USA och att hon jobbade 12 år där innan hon återvände hem, hur stor roll har den bakgrunden spelat för hennes företagande? 

Annakathrin/Arctic Trend i lokalerna på Bergnäset, Luleå. Foto: Almkvist

 Vi ses hos Annkathrins företag Arctic Trend på Bergnäset. Det är en affär och en studio/ateljé i vitt med guldfärgad rokoko soffa, smycken, kläder, mycket renhorn i olika former som ljusstakar t ex. Luftigt, tilltalande med snedtank och extremt långa vackra istappar utanför fönstren. Kanske har hon designat dem också? Vi tar en kopp kaffe och jag frågar om betydelsen av hennes amerikanska tid.  Hon är tydlig med att erfarenheten från USA har varit grunden till hennes framgångar idag. Under 12 år drillades hon i ett tufft med stimulerande klimat, där alla jobbade dygnet runt och ingen visste vad utbrändhet var. – Jag jobbar fortfarande jämt men jag älskar det jag gör och har aldrig känt mig utarbetad eller utbränd. Jag arbetar med olika affärsben och det är viktigt för mig. Jag är dels trendspanare och blev faktiskt rankad som en av 89 st trendbyråer i världen vad gäller trendspaning på Hall-five, som är en globalt community för trendspaning, berättar Annkathrin. Sen arbetar jag med produktutveckling inom design åt företag men det kan också vara så att t ex en innovatör kommer på en produkt som de vill utveckla och kontaktar Almi för att få vägledning. Då kan Almi anlita mig som konsult för innovatörens produktutveckling. Jag gör då t.ex. produktskisser, ”formgivning” av produkten. Det fungerar föredömligt smidigt mellan innovatören, Almi och mig i ett sådant case, berättar Annkathrin.
Jag ber henne utveckla vilka andra kunder hon har och hur hon kommit i kontakt dem. Hur designvärlden interagerar och nätverkar. Annkathrin beskriver hur hon redan vid företagsstarten 2008 började använda sig av möjligheterna som finns på nätet. Hon är med på många portfoliositer tex Coroflot. Genom sitt nätverk har hon fått designuppdrag i t.ex. Asien, tidigare har hon tillverkat produkter i Asien men nu verkar det lossna för designuppdrag också. – Just nu designar jag solglasögon och klockor för den kinesiska marknaden.  Linked In har varit och är också ett mycket viktigt verktyg för nätverkande och affärskontakter/uppdrag. Norrbottens Handelskammare har drivit projektet Nordic Business Link och genom det fick jag bra kundkontakter i NordNorge och Norra Finland. Jag har också haft en jättebra mentor och det var mycket bra för min affärsutveckling. Jag har i genomsnitt 140 besökare/dag på min site Arctic Trend. 10% av dem kommer från Sverige resten är spridda över hela värden, berättar Annkathrin.

Annkhatrin med sin senaste design

Det finns ju många som håller på med design i olika former i Norrbotten. Vilka samarbetar du med i dag? och finns det saker som borde fungera bättre? Det saknas en gränsöverskridande designkompetenspool i regionen. Där olika utbildade designers kan finnas som en design-kompetens oavsett om man är utbildad industridesigner, designer eller modedesigner. Jag skulle önska att man kunde bredda design branschen här uppe i norr och inkludera även andra utbildade designers, eftersom designyrket blir allt mer gränsöverskridande. T.ex. som Centeks designarenanord. Men som kan inkludera alla utbildade designers. Arkitekter t ex arbetar allt oftare med produktdesign. I övrigt samarbetar jag med andra designbyråer, och kommunikationsbyråer och jag är väldigt beroende av att arbeta med duktiga fotografer. Ibland råkar man fortfarande ut för bristande kompetens i beställningsleden på både trend och designuppdrag och det underlättar inte att man får konkurrera med offentligt stöttade projekt, där företag och offentlig sektor erbjuds designtjänster, bilder och produkter gratis. Det är förstås beklagligt och är direkt kontraproduktivt vad gäller utvecklingen av affärslivet i regionen. Men jag hoppas verkligen att detta bara varit enstaka fadäser, avslutar Annkathrin innan hon ska sätta sig i ett Skype-samtal med sin asiatiska kund.

ARCTIC TREND

BLOGG

Tips, lyssna gärna på P4 programmet ”Jenny och Passion” där Jenny Sjunesson, journalist porträtterar Annkhatrin.

Mama Wolf arbetar med snöbollskrig

Sista året har det startats många eventbolag i Luleå och Piteå. De arbetar med olika typer av arrangemang och event. Ett event som gick av stapeln på universitetsområdet i Luleå den 25 februari var YukigassenEn tävling i snöbollskrig som pågick parallellt med studentmästerskapen i fyrverkerier. Projektledaren för Yukigassen var Karin Jonsson som driver eventbolaget ”Mama Wolf” på Acusticum området i Piteå.

 Jag besöker Mama Wolf för att få mer kunskap om bolagets start, utveckling och framtid. Det är också intressant att få höra om Karins syn på städerna Luleå och Piteå, för jag vet att hon inte kommer från Norrbotten. Karin tar emot på sitt kontor i ett annex till Acusticum, där några andra bolag som arbetar med film och sociala medier också sitter. En stor Collie som ser ut som en varg finns på kontoret, väldigt passande med tanke på bolagsnamnet Mama Wolf.

Karin Jonsson/Mama Wolf. Foto: Almkvist

Karin flyttade från Östersund, Jämtland för att börja utbildning i Piteå och blev sen kvar. Hon gick utbildningen Upplevelseproduktion, LTU på Campus i Piteå 2006-09.  De var 21 tjejer och en kille som var studenter. Den sista hösten hade hon på praktik hos Tomas Riklund AB och blev sen kvar där i 2 år innan hon 2011 startade eget aktiebolag. Ett av hennes stora uppdrag har varit att hålla i LTU;s 40 års jubileum. Universitet har även anlitat henne för den årliga Yukigassen. Det har verkligen varit ett privilegium att få stora uppdrag i en företagsstart, det har gett firman en stabilitet och trygghet. Jag har fått arbeta med det jag vill. Ibland samarbetar jag med andra Eventbolag i Luleå och Piteå och det fungerar utmärkt. Event är väldigt intensiva och kräver verkligen sin själ och hjärta, ofta hamnar jag i en slags antiklimax när de är slut. Eventarbetet kan delas upp i faserna; konceptutveckling, projektledning och produktion. Ibland har jag som omväxling tagit på mig att göra utvärderingsjobb för projekt t ex. DesignLabland.

Beskriv din bakgrund och hur det är bo och jobba i Piteå/Luleå.

–       Jag kommer från en familj med entreprenörer. Så när jag fick kontakt med dåvarande Idéhuset på LTU, så kändes det bara naturligt att sedan starta eget. Jag gillade flexibiliteten mellan utbildning, företag och Idéhus/inkubatorer. Jag hade en plats på Go Business med min enskilda firma och det var ett fantastiskt ställe att möta andra som höll på att bygga sina bolag. Nästan alla mina studiekamrater flyttade efter utbildningen tillbaks söderut där de ofta kom ifrån. Många hamnade i Stockholm, men Karin stannade i Piteå. – Jag tror det beror på att jag direkt när jag kom till Piteå ville skapa ett liv utanför skolan. Jag klev in på Krokodil och skaffade vänner och extraarbete där. Det var ett bra sätt att komma in i Piteå. Det var också en väldigt härlig stämning på Krokodil – det är ett nav för mycket av Piteås kultur och kulturliv. Det har jag verkligen uppskattat, den typen av byggnad och plats.

Vad visste du om Luleå och Piteå innan du flyttade upp och vad har du nu för uppfattning?

Karin skrattar – En person hemma, sade till mig att det var tur att jag skulle till Piteå, för i Luleå var det bara industrier.  Piteås har en positiv anda, som känns kärleksfull och närande. Det har varit lätt för mig att komma in i staden och lära känna människorna här. Rent yrkesmässigt är det lätt att komma in i Luleå men det känns svårare ur ett privat perspektiv. I Luleå finns dock en stor del av min arbetsmarknad, det finns en större rörelse av kulturarrangemang i Luleå. Det är ljusfestival, musikfestivaler och kulturens hus har massor med evenemang. I Piteå görs arrangemang ofta inhouse av kommunen själv, det vore bra om man kunde göra mer utlägg. Men i slutändan gäller det att bygga sina egna nätverk och kontakter. Men det går att få hjälp på vägen. Projekten Green House och Checkpoint Young som Norrbottens Handelskammare driver har varit värdefulla för mig.

Hur ser dina framtidstankar ut om var du ska bo och verka?

Vi får se, men just nu trivs jag väldigt bra med att bo och jobba i Piteå och Luleå, men det är klart att tillexempel en stad som Umeå lockar inför Kulturhuvudstadsåret 2014, avslutar Karin innan hon ska gå ut med hunden och krama lite snöbollar.

Ansvarig för Yukigassen på Ltu. Foto: Almkvist

MAMAWOLF