Kreativa rekommendationer :)

Varit i Amsterdam och tagit del av några rekommendationer för den kreativa näringen…

IMG_4184Det digitala skiftet och den ökade globaliseringen ställer stora krav på alla länder.  Inom EU är den KREATIVA NÄRINGEN utpekad som PRIORITERAD med stor förhoppningar om att det är här de nya jobben kommer att skapas, ofta i bransch-överskridande konstellationer.

EN NY POLICY AGENDA presenterades i Amsterdam. De senaste två åren har 12 europeiska länder och 28 organisationer arbetat för att få fram konkreta rekommendationer för denna näring. Det har landat i 10 rekommendationer, under 3 huvudrubriker. I sig kanske inte så märkvärdiga men förhoppningsvis kan dessa rekommendationer hjälpa oss alla runt om i Europas in- och ut-kanter att dra åt samma håll, så att den kreativa näringen på bästa sätt kan bidra till ett konkurrenskraftigt och vitalt Europa.

Unknown-2Den tydligaste  rekommendationen är att stimulera BRANSCHÖVERSKRIDANDE initiativ.  Enklast kan detta göras genom att införa vouchers, FÖRETAGSCHECKAR som lätt kan sökas för att på olika sätt utvecklas. Detta går redan att göra tex via Almi Nord och Länsstyrelsen men den här rekommendationen tar ytterligare lite kreativa och innovativa steg. Det finns ett stort behov av UTVECKLINGSMEDEL som kan användas för att labba/testa och göra prototyper, antingen som checkar eller på annat sätt.  Det andra är vikten av gränsöverskridande arbete genom privata och offentlig finansiering. ”Bergströmska gården”  i Luleå kan bli ett exempel på ett sådant arbete/plats.

Unknown-3EFFEKTIVARE FINANSIELLT  ECO SYSTEM Här handlar det mycket om att få olika aktörer i en region att tillsammans kunna lägga pusslet. Att se vad alla olika aktörer gör och inte gör, upptäcka hålen och uppdatera sig på nya affärsmodeller och strukturer, så man kan anpassa sina system till den kreativa näringen (som inte fungerar som traditionell industri). Här har några aktörer i Norrbotten börjat samverka kring hur en innovativ satsning på en spelbransch skulle kunna fungera med både privata och offentliga medel.

UnknownMÄTA OCH VISA STATISTIK och INSPIRERA MED BRA CASE Det här är klurigt och en stor utmaning överallt, inte minst eftersom det ofta handlar om ”spillover effekter”. En satsning på en bransch kan innebära resultat och utdelning i en annan. I rapporten ”En ny näring växer fram – en kartläggning av KKN i Luleå och Piteå 2012” kartlade jag 900 verksamma bolag. Den kartläggningen utgör den bas som gör att näringen får ett ”ansikte” och kan underlätta nästa steg. En sådan kartläggning bör förstås följas upp om man ska kunna se utvecklingen över tid.

images-4I ett Europeiskt perspektiv ligger Sverige efter på policynivån. Avundsjuk pratar jag med ett par tjänstemän från Finland. Där har man sedan länge arbetat hårt från nationell nivå med att stimulera den kreativa näringen, inte minst spelbranschen. I Sverige har man efter 2012 inte haft en strategi, myndighet, minister eller departement som fokuserat och strategiskt arbetar med detta område.

Men det kan vi ju inte sitta och vänta på. Många och regioner i Sverige har skapat sina egna strategier och handlingsplaner. Förhoppningsvis kan det gjorda arbetet och rapporten som presenterades i Amsterdam underlätta utvecklingen.

Och så hoppas jag att vi som bor i Norrbotten ses på CREATIVE TALKS den 4:e december för att tillsammans ta utvecklingen ett steg framåt på vår hemmaplan 🙂

stinanamn

Jag drömmer om ett lagerarbete…

The Dome, London 2000

The Dome, London 2000

Hmm, upplevelser, kreativitet, innovation osv. Helt ärligt så drömmer jag en natt att jag står på ett lager och lyfter upp kartong 1 till hylla A osv och jag är SÅ LYCKLIG. Det är rutinmässigt, ospännande, okreativt och enkelt och jag ler när jag vaknar. Att det är så svårt med denna balans mellan spänning, stimulans och lugn och ro. Jag tar en promenad till Konsum och funderar på det här med UPPLEVELSER och här kommer mina alldeles egna favorit upplevelser skapade av mästare inom de KREATIVA NÄRINGARNA med hjälp av andra näringar, förstås.

Vad har jag varit på som för evigt bränt sig fast i  mina sinnen? Jo jag var i London vid Milleniumskiftet och besökte ”The Dome”. Utställningen är för länge sedan borta men det yttre finns kvar. Under OS 2012 hölls gymnastik tävlingarna här. Hallen bestod 2000 av 14 olika utställningszoner med temat ”människan”.  Det är fortfarande en av de häftigaste utställningarna jag varit på. Rent visuellt så var det en hel del av Las Vegas. Det var STORT och PÅKOSTAT men i en slags ”europeisk anda” med fokus mer på konstnärligt uttryck än glam och glimmer.

Domen från ovan, små stor?

Domen från ovan, små stor?

Ljuva drömmar

Ljuva drömmar

Jag minns zonen ”Kroppen”. På bilden syns den röda öppningen på ena foten där man klev in och tog rulltrappan upp och rakt in i kroppen, som man sedan vandrade runt i. Man såg, kände och hörde hur vi låter inuti. Doftsinnen hade de tack och lov låtit bli att återge. Kroppen; den kombinerade skulpturen och utställningshallen var ett samarbete mellan arkitekter och kommersiella bolag som Boots,  LÒréal och Roche (Branson Coates Architecture). Det var en lätt svindlande upplevelse att gå runt i sig själv.

Millenium the body

Millenium the body

Och så där fortsatte det och en av poängerna tror jag var att hallen inte gick att överblicka. Man promenerade runt och helt plötsligt stod man vid en ”ensam liten pojke” på utställningsgolvet. Det vara bara det att han inte var så liten. Han var så allvarlig och avvaktande och så skyddslös och naturalistisk att man ville ta hand om honom, samtidigt som han faktiskt var stor som en jätte.Känsla och förnuft liksom krockade när man stod vid hans fot som bara den var större än hela jag. Andra zoner behandlade HJÄRNAN och vårt MEDVETANDE och det handlade om VAD VI TROR PÅ både ur ett religöst perspektiv men även ur ett filosofiskt och tekniskt perspektiv. Sen var det zoner som handlade om VÅR SYN PÅ ARBETET och om HUR VI LÄR oss saker, om PENGAR och RESOR och så fanns det en bio där duken liksom snurrade trodde man. Fast efter en stund så märkte man att det var vi i publiken som snurrade runt duken som på en slags karusell och fåtöljerna var som rymdstolar.

Den lilla pojken

Den lilla pojken

Och så fanns det en stor slags ljus pumpa eller Barbapappa som man gick in och bara låg i på det mjukt formade golvet och lyssnade till en svag meditativ musik. I zonen om TIDEN  flöt Salvador Dali liknande klockor fram ur tak och golv så man trodde man var drogad. Och så minns jag ett par metallgångar över en slags planet där man befann sig långt fram i tiden och där man hittat rester av vår mänskliga civilisation och där det blev hur skruvade tolkningar som helst av en hårrulle tex och vad den kunde ha haft för betydelse (för oss då). Storleken och det excellenta utförandet med konstnärer, skribenter osv från hela England involverade var förstås imponerande men jag tror så här i efterhand att jag minns det så väl för att det handlade på både ett ytligt men också mycket djupt sätt om VILKA VI ÄR och VARFÖR Vi FINNS HÄR, alltså de eviga frågorna som alltid kommer att beröra oss. Och jag gick ut med fler frågor men också med fler insikter än när jag gick in.

Las Vegas

Las Vegas

Året därpå åker jag till Las Vegas på en stor konferens om teknik/tv/nätet och framtiden (minns inte vad den hette men den var fetstor och årlig). Allt är artificiellt och imponerande i sin stor skalighet. Hotellen har egna bryggerier. I mitten av mitt hotell ”Cirkus Cirkus” ligger ett nöjesfält osv. Man baxnar över vad mänsklighet och pengar kan åstadkomma. 2004 åker jag upp till Kiruna och går på Isteater. En kväll innan föreställningen blir det bitande kallt och jag går ut på den frusna älven och ser mig om och ser Kiruna i fjärran och de blinkande ljusen som darrar i kylan och drabbas av en mycket stark känsla av att jag sett det här förut. Det tar ett tag och så inser jag att det är precis som när jag var i Las Vegas fast liksom motsatsen.

Fötter i ishotellsloge, Foto:okänd

Fötter i ishotellsloge, Foto:okänd

Det här är också storslaget och nästan vansinnigt i sitt utförande men i stället för plast och glitter är Jukkasjärvi ishotell byggt med snö och is. Neonljusen är utbytta mot gnistrande norrsken och stjärnor. Las Vegas ligger som en fet ö mitt i en öken och Jukkas ligger som en liten ö vid en älv mitt i ”ödemarken”. Det var en cool känsla.

Och alla de här upplevelserna blev förstås möjliga genom många eldsjälar och genom branschsamverkan och genom höga konstnärliga ambitioner och ett professionellt utförande och det är just sådana här UPPLEVELSER som gör livet värt att leva och som vi verkar söka och ”kräva” allt mer och jag tror att vi i Norrbotten/Swedish Lapland just nu sitter på fantastiska förutsättningar att skapa nya digitala tjänster och produkter som folk vill ha och är beredda att betala för. Vi sitter på en trygg region rent geografiskt och politiskt, vi har fantastiska naturresurser både för basnäringar och nya näringar och vi är få, så vi hittar varandra lätt och det gör oss effektiva utan gigantiska överbyggnader och vi har en fantastisk kultur att ösa berättelser ur. På något sätt så känns det som att ”den lilla pojken” i Domen är vi, precis innan vi reser oss upp och tar vår plats i världen för att faktiskt bidra till att göra Tellus lite bättre att leva i.

…och avslutningsvis något kreativt på Halloweentemat från tidningen Mashable

– We combined the Halloween spirit and our love of social media for Scared Twitless. We asked our readers to tell a scary story in 140 characters or less. Stories were shared with the hashtag #st140.

HAPPY HALLOWEEN 🙂

 

Företag sökes som vill adoptera band

BD Pop söker företag som vill adoptera ett band.

Det är många flyttkartonger som möter mig i gamla Kurirenhuset bredvid Domkyrkan. Jag letar mig fram genom den gamla byggnadens vinklar och vrår. När jag hittar Pär Soini, verksamhetschef, står han med händerna i sidan och tar ögonmått på det som håller på att bli BD Pops nya kontor och studio.

Pär visar mig runt i lokalerna, ”firmahunden” kommer och hälsar,vi  tar en kopp kaffe och slår oss ned. Jag ber Pär beskriva var BD Pop är idag, om det är någon ny inriktning sedan han blivit verksamhetschef. – BD Pop har varit bra på att fokusera på artisterna, det nya är att vi intensifierar arbetet med branschutvecklingen, säger Pär. Metoderna som Pär beskriver är flera. Just nu arbetar företaget med en tjänst som de kallar DigiNorth. Det är en digital distributionstjänst där Pärs förhoppning är att osignade artister ska kunna sprida sin musik. Den första releasen var i mars, säger Pär. Vi räknar med att kunna erbjuda tjänsten till fler artister successivt, redan från start. Modellen som BD Pop arbetar med är att stötta och hjälpa nya artister, musiker, producenter, låtskrivare m.fl så att de själva fortsatt kan utveckla sin verksamhet och arbeta sig fram i branschen.

BD Pop hund

BD Pop hund

– Hothouse har funnits sedan 2011 och är en slags inkubator för artister, låtskrivare och tekniker. Där har vi möjlighet att arbeta under en längre tid och mer djupgående med grupper eller personer. Artisterna tillhör inkubatorn under en viss tid. Tiden bestäms utifrån vilka mål som sätts upp. Under tiden får de delta i ett utvecklingsprogram utifrån den individuella personens förutsättningar och mål. Ett exempel berättar Pär kan vara att få kontakt med en manager eller att spela in ett material som artisten sedan kan visa upp för skivbolag.

Tomas Bäcklund fixar kaffemaskinen

Tomas Bäcklund fixar kaffemaskinen

Ett av banden som just nu finns i inkubatorn Hothouse är The Magnettes, två unga tjejer som spelar Pop/rock.  – För The Magnettes har den här modellen funkat bra. Nu senast har Magnettes genomfört en succéspelning i Murmansk under Nordic Days i år. All sådan exponering är bra och det är grymt att två unga tjejer från Norrbotten har drivet och motivationen till att slå sig fram på i en tuff arena, säger Pär.

Pär Soini guidar runt i lokalerna

Pär Soini guidar runt i lokalerna

Pär strosar runt i bygget och förklarar att studion som BD Pop nu bygger mest troligt kommer att stå klar till augusti. Han hoppas att artisterna som ska spelas in kommer att få global spridning. Han menar att det är viktigt både för länet, BD Pop och för artisterna att veta, att det i förlängningen, om det känns rätt, kan öppnas en dörr mot en internationell marknad. Men internationella kontakter är inget som bara poppar upp, liksom alla andra relationer så måste de odlas. Pär berättar om samarbetet med Ollie Olsson. Ollie var över i USA för två år sedan var han, Pär och Tomas över igen i mars 2012 och etablerade ett avtal avtal, som de hoppas ska bli nästa möjlighet i utvecklingskedjan för norrbottniska band: ett ramavtal med ett skivbolag i USA.

– Musikbranschen är precis som de flesta andra, en relationsdriven bransch där man måste föra samtal med nyckelpersoner, både nationellt och internationellt, säger Pär. Den omvandlas precis som alla andra näringar och bjuder på både utmaningar och möjligheter. Det är viktigt att ha en tydlig affärsmodell och våga tänka i nya banor för den marknad där man agerar. Pär berättar att han funderar mycket på hur BD Pop ska kunna öka sin omsättning och skapa bättre stöd till de som är verksamma i musikbranschen. De arbetar bl a med att utveckla idén ”adopt a band”, som ursprungligen kommer från USA. I det konceptet kan ett företag betala ett band eller en artist för att samarbeta kring deras produkt eller varumärke.

Det ringer i Pärs telefon och vi avrundar vårt samtal.  Jag lämnar BD Pops lokaler och på vägen ut passerar jag en gammal, tryckpress från Norrbottenskuriren, som tidigare huserade i huset. Oj vad tiden går tänker jag och vad intressant det ska bli att få höra vilka företag som har adopterat ett band från BD Pop.

Tekniken förändras

Tekniken förändras

BD Pop ägs av Norrbottens läns landsting och Luleå kommun. Övriga kommuner erbjuds att bli delägare.

BD Pop omsätter 3,6 miljoner.

På BD Pop arbetar Pär Soini, Tomas Bäcklund, Petra Lundmark och Ollie Olsson.

BD Pop samarbetar bl a med Norrbottensmusiken, Studieförbund, kommuner, musikföreningar, festivaler, arrangörer, artister, skivbolag mfl.

BD Pop

Veckans spaning – uppkopplad, nedkopplad eller bortkopplad?

Det går fort i Norrbotten, nu för tiden! Sen jag började med detta projekt i december har mycket hänt och kartläggningen/bilden som ska ge en bild av hur KKN näringarna ser ut, har jag redan fått revidera. 

Fik är en arbetsplats för många

Fik är en arbetsplats för många

Vad är det då som har hänt? Man kan titta på det ur lite olika perspektiv. Ett är att det uppstått en del mindre nystartade företag på kort tid, med folk som tidigare varit anställda. Det är väl i sig inte så märkvärdigt, det som dock är noterbart att de inte sätter sig själva i nya lokaler, nej de sätter sig i miljöer där andra finns. Och det är i öppna miljöer med få stängda rum, ett slags moderna kontorslandskap. Man tom planerar för några ”fria” platser där man kan ta in tillfälliga gäster som kan tänkas dyka upp längs vägen. Det handlar förstås om ett slags nätverkstänkande som manifesteras rent fysiskt.

Paus på gemensamma ytor för Eva S och Åsa/Helikopter

Paus på gemensamma ytor för Eva S och Åsa/Helikopter

Varför händer det nu kan man ju fråga sig? Jag tror att orsaken ligger i den tekniska utvecklingen. Facebook, Twitter, LinkedIn och annat jag knappt kan namnet på men som brukar klumpas ihop under begreppet ”Sociala Medier” kräver öppenhet, transparens, dynamik, snabbhet och rörlighet. Vi ”blir” det vi arbetar och lever med.  Vi vill sitta i lokaler som förstärker vår livsstil och personlighet. Massmedieforskaren Marshall McLuhan myntade redan på 60-talet  de bevingade orden ”The Medium is the Message”. Nu skulle man kunna säga ”I am the message” eller P to P, som ”förståarna” säger, from person to person. Och alla gamla kommunikationsmodeller krackelerar. Det här är inte bara interaktivt, det snurrar hur många varv som helst, det böljar hit och dit, upplöser sig och skapar blixtsnabbt nya sammanhang och villkor. Det mesta är lust och behovsstyrt. Och priset vi betalar för DELAKTIGHETEN är UPPKOPPLING. Snabbheten gör att det gärna blir en 24/7 livsstil, dvs vi är uppkopplade dygnet runt, veckans alla dagar.

På 80-talet var både tänk och teknik annorlunda. än idag. Då byggde man stora,  Science Parks och universitet där man samlade ihop en viss form av kompetens med förhoppningen att denna ”slutna värld” skulle boosta utvecklingen. Och det skedde ju också men när tiden rullar vidare kommer andra krav och behov. I de stora städerna av idag bygger man in universitet och företagskluster i citykärnorna och pratar om place branding, där allt ska hänga i ihop. I Luleå pågår en evig diskussion om att universitets isolering ute på Porsön och bristen på kontakt mellan studentmiljöerna och de vanliga Luleåbornas träffpunkter. Om man nu tycker att det är svårt att flytta ett universitet, vilket jag har viss förståelse för, så kan man ju fundera hur man skulle kunna göra i stället. Kanske skulle man flytta in butiker och vissa samhällsfunktioner t ex ett kommunkontor ut till universitet och vice versa och kanske skulle man inom Ltu låta en del av de mer renodlade tekniska utbildningarna ligga i Piteå och en del av de konstnärliga samt mediautbildningarna finnas i  Luleå. Intressant att notera är i alla fall att Piteå Kommun nu förlägger ett kontor i kontorslandskapet där  Luleå Näringsliv ligger. Hur man sedan spränger bort oändliga korridor och kulvertar på universitetet till förmån för transparens, gemensamma ytor och dynamik, det ger jag mig inte in på i den här spaningen.

Frida och Kristin på Geektown, i kubatorn Krenovas landskap

Frida och Kristin på Geektown, i kubatorn Krenovas landskap

Sherry Turkle i Wired Magazine Photo; thebluedot.com

Sherry Turkle i Wired Magazine Photo; thebluedot.com

Jag lyssnar och ser på Sherry Turkle, Professor på MIT / Social Studies of Science and Technology 
Director, i en TED föreläsning. Hon var själv en av föregångarna för 15 år sedan kring utvecklingen av teknik och dess möjligheter. Nu står hon 2012 och efterlyser en mer vaken relation till teknikutvecklingen, där vi faktiskt inte bara låter tekniken styra oss, utan reflekterar över vad som sker och hur det påverkar oss.  Hon har studerat många unga och reagerat på att en del faktiskt uttrycker att det är jobbigt att prata med människor i verkligheten. Att de blir för mycket okontrollerad kommunikation, som de inte kan styra.  – We expect more from technology and less from each other, säger hon.

I Canada finns det ett ställe som heter ”Regional assembly of text”. Det är en lokal belamrat med gammeldags skrivmaskiner, som folk köar för att komma in till. Där sitter man i smattret av skrivmaskiner av olika modeller och skriver brev där man måste tänka, för att det inte går att radera och kopiera texten.  I en underbar liten film får vi träffa John Lee som kommer för att skriva ett kärleksbrev till en 10 år gammal kärlek och det är en fröjd att se hans tillfredställda ansikte när han kysser det ”gammeldags” brevet och lägger det på brevlådan, oviss om utgången.

Photo; The Regional Assembly of Text

Photo; The Regional Assembly of Text

Vi i Sverige brukar kallas ”early adopters”. Vi är ett land där många nya tekniska produkter testas. Vi anses nyfikna men också lite ängsliga över att inte hänga med. Vi ligger i topp när det gäller att mäta kreativitet i ett europeiskt perspektiv. Tänk om vi är folket som klarar av att balansera mellan teknik och bibehållen mänsklig värdighet. Hur har du det själv, är du uppkopplad, nedkopplad eller bortkopplad? Just nu vet du svaret men hur har du det i kväll och i morgon?

Och så hoppas jag ödmjukt att ni vill fortsätta att följa veckans spaning och då MÅSTE ni faktiskt signa up/prenumerera (till höger på sidan) för nu är det slut med gammeldags massdistribuerade mailutskick. Man måste ju faktiskt vara lite i takt med sin egen tid, även om man är född på blåstencilens tid 😉 

LÄSTIPS; Kolla in Tobias Nielséns  recension av boken Nedkopplad av Susan Maushart.