Jag drömmer om ett lagerarbete…

The Dome, London 2000

The Dome, London 2000

Hmm, upplevelser, kreativitet, innovation osv. Helt ärligt så drömmer jag en natt att jag står på ett lager och lyfter upp kartong 1 till hylla A osv och jag är SÅ LYCKLIG. Det är rutinmässigt, ospännande, okreativt och enkelt och jag ler när jag vaknar. Att det är så svårt med denna balans mellan spänning, stimulans och lugn och ro. Jag tar en promenad till Konsum och funderar på det här med UPPLEVELSER och här kommer mina alldeles egna favorit upplevelser skapade av mästare inom de KREATIVA NÄRINGARNA med hjälp av andra näringar, förstås.

Vad har jag varit på som för evigt bränt sig fast i  mina sinnen? Jo jag var i London vid Milleniumskiftet och besökte ”The Dome”. Utställningen är för länge sedan borta men det yttre finns kvar. Under OS 2012 hölls gymnastik tävlingarna här. Hallen bestod 2000 av 14 olika utställningszoner med temat ”människan”.  Det är fortfarande en av de häftigaste utställningarna jag varit på. Rent visuellt så var det en hel del av Las Vegas. Det var STORT och PÅKOSTAT men i en slags ”europeisk anda” med fokus mer på konstnärligt uttryck än glam och glimmer.

Domen från ovan, små stor?

Domen från ovan, små stor?

Ljuva drömmar

Ljuva drömmar

Jag minns zonen ”Kroppen”. På bilden syns den röda öppningen på ena foten där man klev in och tog rulltrappan upp och rakt in i kroppen, som man sedan vandrade runt i. Man såg, kände och hörde hur vi låter inuti. Doftsinnen hade de tack och lov låtit bli att återge. Kroppen; den kombinerade skulpturen och utställningshallen var ett samarbete mellan arkitekter och kommersiella bolag som Boots,  LÒréal och Roche (Branson Coates Architecture). Det var en lätt svindlande upplevelse att gå runt i sig själv.

Millenium the body

Millenium the body

Och så där fortsatte det och en av poängerna tror jag var att hallen inte gick att överblicka. Man promenerade runt och helt plötsligt stod man vid en ”ensam liten pojke” på utställningsgolvet. Det vara bara det att han inte var så liten. Han var så allvarlig och avvaktande och så skyddslös och naturalistisk att man ville ta hand om honom, samtidigt som han faktiskt var stor som en jätte.Känsla och förnuft liksom krockade när man stod vid hans fot som bara den var större än hela jag. Andra zoner behandlade HJÄRNAN och vårt MEDVETANDE och det handlade om VAD VI TROR PÅ både ur ett religöst perspektiv men även ur ett filosofiskt och tekniskt perspektiv. Sen var det zoner som handlade om VÅR SYN PÅ ARBETET och om HUR VI LÄR oss saker, om PENGAR och RESOR och så fanns det en bio där duken liksom snurrade trodde man. Fast efter en stund så märkte man att det var vi i publiken som snurrade runt duken som på en slags karusell och fåtöljerna var som rymdstolar.

Den lilla pojken

Den lilla pojken

Och så fanns det en stor slags ljus pumpa eller Barbapappa som man gick in och bara låg i på det mjukt formade golvet och lyssnade till en svag meditativ musik. I zonen om TIDEN  flöt Salvador Dali liknande klockor fram ur tak och golv så man trodde man var drogad. Och så minns jag ett par metallgångar över en slags planet där man befann sig långt fram i tiden och där man hittat rester av vår mänskliga civilisation och där det blev hur skruvade tolkningar som helst av en hårrulle tex och vad den kunde ha haft för betydelse (för oss då). Storleken och det excellenta utförandet med konstnärer, skribenter osv från hela England involverade var förstås imponerande men jag tror så här i efterhand att jag minns det så väl för att det handlade på både ett ytligt men också mycket djupt sätt om VILKA VI ÄR och VARFÖR Vi FINNS HÄR, alltså de eviga frågorna som alltid kommer att beröra oss. Och jag gick ut med fler frågor men också med fler insikter än när jag gick in.

Las Vegas

Las Vegas

Året därpå åker jag till Las Vegas på en stor konferens om teknik/tv/nätet och framtiden (minns inte vad den hette men den var fetstor och årlig). Allt är artificiellt och imponerande i sin stor skalighet. Hotellen har egna bryggerier. I mitten av mitt hotell ”Cirkus Cirkus” ligger ett nöjesfält osv. Man baxnar över vad mänsklighet och pengar kan åstadkomma. 2004 åker jag upp till Kiruna och går på Isteater. En kväll innan föreställningen blir det bitande kallt och jag går ut på den frusna älven och ser mig om och ser Kiruna i fjärran och de blinkande ljusen som darrar i kylan och drabbas av en mycket stark känsla av att jag sett det här förut. Det tar ett tag och så inser jag att det är precis som när jag var i Las Vegas fast liksom motsatsen.

Fötter i ishotellsloge, Foto:okänd

Fötter i ishotellsloge, Foto:okänd

Det här är också storslaget och nästan vansinnigt i sitt utförande men i stället för plast och glitter är Jukkasjärvi ishotell byggt med snö och is. Neonljusen är utbytta mot gnistrande norrsken och stjärnor. Las Vegas ligger som en fet ö mitt i en öken och Jukkas ligger som en liten ö vid en älv mitt i ”ödemarken”. Det var en cool känsla.

Och alla de här upplevelserna blev förstås möjliga genom många eldsjälar och genom branschsamverkan och genom höga konstnärliga ambitioner och ett professionellt utförande och det är just sådana här UPPLEVELSER som gör livet värt att leva och som vi verkar söka och ”kräva” allt mer och jag tror att vi i Norrbotten/Swedish Lapland just nu sitter på fantastiska förutsättningar att skapa nya digitala tjänster och produkter som folk vill ha och är beredda att betala för. Vi sitter på en trygg region rent geografiskt och politiskt, vi har fantastiska naturresurser både för basnäringar och nya näringar och vi är få, så vi hittar varandra lätt och det gör oss effektiva utan gigantiska överbyggnader och vi har en fantastisk kultur att ösa berättelser ur. På något sätt så känns det som att ”den lilla pojken” i Domen är vi, precis innan vi reser oss upp och tar vår plats i världen för att faktiskt bidra till att göra Tellus lite bättre att leva i.

…och avslutningsvis något kreativt på Halloweentemat från tidningen Mashable

– We combined the Halloween spirit and our love of social media for Scared Twitless. We asked our readers to tell a scary story in 140 characters or less. Stories were shared with the hashtag #st140.

HAPPY HALLOWEEN 🙂

 

Det är något visst med taxichaufförer

Taxichauffören "underbar" i Singapore

Taxichauffören ”underbar” i Singapore

Funderar över det här med eldsjälar och det här med bransch och gränsöverskridande. I förra veckan var jag ”Side-kick” på konferensen Academy of Swedish Lapland på Kulturens Hus i Luleå. Det innebar att jag skulle försöka få lite djup och allvar i frågor som rör turism och besöksnäringen. Det var en fet utmaning men också en möjlighet att få lära mig mer om en näring där det finns en rackarns stor utvecklings-potential och där  t ex KKN ( turism och besöksnäring inkluderad förstås) och Data/IT branschen tillsammans har en stor potential att utveckla nya digitala tjänster och näringar.

Christer Asplund

Christer Asplund

Christer Asplund var en av föreläsarna som berättade om vikten att använda våra 5 sinnen när vi tänker och presenterar nya produkter och tjänster. Och det är förstås en rätt så naturlig och klok insikt samt en allvarlig utmaning när det kommer till att faktiskt lyckas; syn, hörsel, smak, känsel OK men lukt…ja det är lite svårt via nätet. Att visualisera så man känner doften osv. Han understödjer sin argumentation med forskning om endorfiner som är kroppens belöningssystem och han förslår att vi i Swedish Lapland borde kreera någon form av ”Endorfincentrum” här och jag kan ge mig den på att i nästa vecka ska alla bygga endorfinlabb och jag ser fram emot alla initiativ på den fronten.  Christer har också skrivit den utmärkta boken ”Place Managment”  som beskriver hur man kan utveckla städer, regioner och länder. Han betonar vikten av eldsjälar och då inte enskilda sådana utan en mängd sådana som finns lite här och var och som TILLSAMMANS kan skapa underverk.

På plats på stora scenen i Kulturens Hus hyllar han speciellt taxichaufförerna som en av stadens viktigaste ambassadörer och lovordade den som körde honom från flygplatsen och in till staden. Marita Ljung, Statssekreterare  hos näringsministern berättade om satsningen ”Attraktionskraft Sverige” (och hyllade också taxichaufförerna i Luleå ovetandes om Christers taxiberättelse) berättar om regeringens pilotsatsning på 5 orter i Sverige. Kiruna har fått 10 miljoner och sedan har offentliga och privata aktörer kring Kiruna laddat med samma motfinansiering. Men framför allt så berättar hon om att man gjort en arbetsgrupp där olika företrädare för industri, transport, besöksnäring osv tillsammans ska titta hur man utvecklar näringen på bästa sätt. Gruppen ska fokusera på att eliminera hinder för att få till stånd en sån gynsam utveckling inom turism och besöksnäring.  Det är så vackert att jag nästan tappar ordet där jag sitter på scenen.

Marita Ljung, Statssekreterare hos Annie Löf

Marita Ljung, Statssekreterare hos Annie Löf

Kanske är det ARBETSGRUPPER som man lägger krutet på framöver, i stället för på en till utredning. Det är sånt som får mig att bli tårögd. Och jag är inte i riktig ”Janne Josefsson” klass men jag lyckades i alla fall få Marita att lova att hon ska ta med sig Norrbottens önskan om att bygga Norrbottniabanan till regeringen. Och så gjorde vår nytillträdda landshövding en av sina första officiella framträdanden i Norrbotten och berättade så fint och klokt om vår fantastiska region och att han ska göra vad han kan för att stödja den viktiga turism och besöksnäringen. Sade han inte också något fint om taxichaufförer?

Sven-Erik Österberg, ny Landshövding

Sven-Erik Österberg, ny Landshövding

På natten tar jag i alla fall en taxi hem och jag berättar för chauffören om dagens hyllningar till hans yrke. Han blir glad och berättar i sin tur att han kommer från en liten by utanför Gällivare (som jag förstås glömt namnet på) och berättar målande hur byn växer för att turism och besöksnäringen växer.

Och då kommer jag att tänka på den alldeles fantastiska taxichauffören i Singapore som frågade om jag ville se ”turist Singapore” eller det ”riktiga Singapore” och som sedan körde mig och mitt sällskap runt och visade hur vanligt folk bodde och berättade om politik och religon och bjöd på mjölk och kakor i sin egna enkla lilla våning. Sen dess har förstås Singapore en alldeles speciell plats i mitt resehjärta.

Och så avslutningsvis storyn om en helt annan taxichaufför som blev upp över öronen spyless under en ”sena resan hem från krogen” körning. ”De” satt där bak och hycklade och var oförskämda och till slut…mitt på Bodenvägen stampade han bromsen i backen i 110, så passagerna flög rakt in i framsätena. Sen gick han ut och öppnade dörren och bad dem kliva ut och JÄVLA vilket liv det blev. Men den utgången är en helt annan blogg. Men gränsöverskridande innebär nog att man ska bete sig respektfullt mot varandra och trötthet och fylla ska man nog också undvika, oavsett bransch. Och har ni inte sett filmen Helsinki Napoli All Night Long (1987) av Mika Kaurismäki, så gör det  🙂

 

8 punkter att jubla över?

Funderingar vid ett köksbord

Funderingar vid ett köksbord

TACK elever, studenter, företagare, föreläsare, skribenter, forskare, tjänstemän och politiker som tagit sig tid och generöst delat med sig av sina tankar, strategier, visioner och förslag.

Många har tyckt att det varit positivt att få diskutera de Kulturella och Kreativa näringarna (KKN) och har utryckt förhoppningen att det här projektet/förstudien kanske kan bidra till en starkare bransch. En del har även uttryckt viss skepticism över uppdraget och den trista möjligheten att den här förstudien kanske bara blir ytterligare en rapport i raden av hyllvärmare. Jag tackar även för den uppriktigheten.

Förstudien kommer i färdigt skick att innehålla;

  • ett sammansmält resultat av cirka 300 röster inom KKN näringarna i Piteå och Luleå samt andra nationella och internationella röster.
  • en beskrivning av ”Eco-systemet” (ungefär 1 400 bolag) för KKN-näringarna i Luleå och Piteå (dvs innehålla även de aktörer jag inte haft möjlighet att träffa live).
  • förslag till en strategi.

Men innan den blir färdig så vill jag kommunicera lite tankar så här långt. Här kommer ett första utkast och frågeställningar. Tyck gärna till. Under slutet av oktober/november blir det några arrangerade möten i Luleå och Piteå för att dra det hela ett par vändor till.

SLUTSATS (vi börjar med den). För att nå FRAMGÅNG räcker det inte med att fortsatt utveckla och stärka befintliga verksamheter inom de kulturella och kreativa näringarna, man måste även SKAPA NYA FÖRUTSÄTTNINGAR i form av nya motorer, mötesplatser, kompetenser och nytt kapital. En nyckelfaktor är dynamiska och organiska strukturer som löpande kan hantera, stimulera och hjälpa till att konkretisera olika inspel, idéer, initiativ och personer, både från offentlig och privat sektor.

Förstudien föreslår en BRED STRATEGI för att skapa ett Norrbotten där de kulturella och kreativa näringarna kan växa sig starkare ur ett näringslivsperspektiv, vilket kommer att vara en avgörande faktor för att regionen ska bli attraktivare att stanna i eller flytta till.

Hur har andra gjort som har lyckats? 

Den finns oerhörda mängder av intressanta case, rapporter och projekt från den internationella arenan, som handlar om  KKN ofta betitlad The Creative Industry. Det utmanade med alla dessa fantastiska exempel är att de ofta;

  • Skett i områden eller städer med mycket människor. Det innebär att det funnits ett relativt stort antal ”vildhjärnor”, kreatörer och entreprenörer på dessa platser, dvs en underifrån rörelse.
  • Platserna har ofta haft gamla bevarade industriområden som man använt för nya verksamheter och mötesplatser.
  • Tjänstemän och politiker har i sin tur format ett tydligt ledarskap för att genomföra dessa projekt, alltså en rörelse uppifrån och ner.
  • Skett genom en kraftfull blandning av offentliga och privata medel.

Hur ska vi göra för att lyckas?

Oddsen kan verka svåra. Vi är en region med relativt sett få människor, dessutom spridda över en stor yta. Basnäringarna har varit dominerande, där flertalet i tidigare generationer varit anställda och entreprenörerna har varit betydligt färre. Kan vi bli en stark aktör på den globala arenan, har vi det som krävs? Jag lyfter här fram åtta punkter som man kan bygga en strategi på;

FÖRDELEN ÖVER ATT VARA FÅ

Att vi är få kan vara en fördel. Det är nära mellan invånare och beslutsfattare. Vi kan förändra saker relativt snabbt pga. korta beslutsvägar. Om vi kan enas kring gemensamma strategier så har vi faktiskt en fördel framför andra mer tätbefolkade områden.

UTMANING; Hur skapas en gemensam strategi och hur ser man till att hålla den dynamisk, innovativ och resultatinriktad?

PARADIGMSKIFTE FÖR HUR VI KOMMUNICERAR OCH LEVER VIA DIGITALA MEDIER

Världen är idag digitalt sammanbunden, affärer görs globalt. Vem som helst (dock med tekniska och sociala färdigheter) kan nå ut till kunder i princip var som helst i världen. Tidigare hierarkier löses upp, gamla affärsmodeller tippar över kant och vi lever i en konstant förändring som drivs av snabb teknikutveckling och allt mer fingerfärdiga användare och kräsna konsumenter. Internet och mobiliteten är bärare av detta historiska paradigmskifte och vi har bara sett början än. Här finns stora möjligheter för KKN om man behärskar den digitala tekniken och kunskapen om hur man bygger innehåll och relationer för olika kanaler och målgrupper. Med rätt affärsidé kan rätt person bo i Norra Sverige men ha världen som arbetsfält.

UTMANING; Hur ser kompetensnivån för detta ut inom KKN och hur säkerställer man kompetens och omvärldsbevakning på detta område? Vilka noder och platser vill vi samverka med på den nationella och internationella arenan?

EFTERFRÅGAN PÅ KKN PRODUKTER OCH TJÄNSTER ÖKAR 

Efterfrågan på produkter och tjänster för aktiviteter, förströelse och underhållning relaterade till KKN, fortsätter att öka. Inom EU görs kraftfulla satsningar/program som Creative Europe för KKN näringarna framöver, med syfte att stärka den europeiska KKN branschen i ett internationellt konkurrensperspektiv.

UTMANING; Behövs det offentligt stöttade projekt med EU och regionala medel för att klara den globala konkurrensen och vilka aktörer har möjlighet att använda och hantera dessa möjligheter? 

BRANSCHÖVERSKRIDANDEN UTVECKLAR INNOVATIONER OCH AFFÄRER

Vi bor i ett unikt län med en fantastisk natur, med en mångkultur med djupa historiska rötter och med en stabil basnäring. Med hjälp av digitala verktyg och ett innovativt synsätt borde vi kunna utveckla nya produkter och tjänster för turism/ besöksverksamhet, data/it, matupplevelser, gruvbransch, hälsovård mm. Här borde KKN kunna utveckla affärer eftersom det i slutändan handlar om att kreera innehåll, paketera och sälja kreativt.

UTMANING; Hur utvecklar vi vardagliga metoder för att tänka och arbeta tvärsöver olika branscher istället för i stuprör?

GEMENSAM NATIONELL OCH INTERNATIONELL SYNLIGHET UNDER ETABLERAT VARUMÄRKE

I en värld full av information och ständigt ökat antal sändare gäller det att vara synlig och tydlig i sin kommunikation. Varje sändare har förstås kontroll över sitt eget brand/varumärke men man kan fundera på vilken effekt det skulle ge om fler även co-brandade sig under begreppet Swedish Lapland. Det är ett inarbetat och väl förankrat varumärke som borde kunna användas i en större kontext än bara för turism/besöksnäring. På så vis skulle regionen gemensamt kunna ta en kraftfull position på den globala marknaden, via ett redan etablerat varumärke.

UTMANING; Vilka aktörer vill co-branda sig under begreppet Swedish Lapland?

FACEBOOKETABLERINGEN GER KRINGEFFEKTER

Regionen har genom Facebooketableringen visat sig stark i den s.k. ”gröna/rena ekonomin”. Facebook är ett av världens största varumärken. I går blev antalet Facebookanvändare 1 miljard. Dess genomslag och symbolverkan har i sin tur lett till ytterligare företagsetableringar, som vill dra nytta av närheten till Facebook. Genom nära relationer till Facebook och andra framstående företag inom den ”sociala mediesfären” garanteras möjligheterna i regionen för hög nivå av kompetensutbildning inom sociala medier, spel osv genom föreläsningar, kompetensutveckling och workshops av olika slag.

MÖJLIGHET; Inte en fråga utan en faktisk möjlighet att ta del av olika föreläsningar inom detta fält redan denna höst både i Luleå och Piteå och fler tillfällen blir det from nästa år.

ÖKAT FOKUS PÅ SYNLIGHET OCH VISUALISERING FÖR MÅNGA BRANSCHER

En växande trend när man bedömer projekt idag är att man ställer starkare krav på synlighet och visualisering, inte minst i EU-projekt.  Det finns många organisationer, bolag, myndigheter, utbildning och forskning som behöver professionell kunskap för att klara detta.

Basnäringarna efterfrågar också kompetens inom det man kallar ”gamification” för sin kommunikation och marknadsföring. Genom crossmöten mellan basnäring och KKN kan nya affärer skapas om man klarar av att hantera varandras olika kulturer och språk.

UTMANING och TIPS TILL KKN bolagen; Hur når köpare och säljare varandra och hur ror man hem affärerna?

KULTURELLA OCH KREATIVA NÄRINGAR = KUL OCH ATTRAKTIVT FÖR UNGA

Yrken inom KKN näringarna står högt på listan för ungdomars drömyrken. En region med stark KKN näringar bör rimligtvis attrahera unga att stanna om de vill, i regionen för att man kan försörja sig på sitt intresse.

UTMANING; Hur synliggör man KKN näringarna och hur tar man hand om idéer och initiativ från de som är intresserade av att jobba med dessa näringar. De befintliga inkubatorerna är en av öppningarna, behövs det fler? 

Fundera på det här så länge, så tar vi lite åsikter och förslag i nästa vecka, förutom det tidigare nämnda (i föregående bloggar) ”lokomotivet spel” och kuliga hus 🙂


 

 

 

Big Steve hälsar på i Luleå och jag funderar över tiden

Roger Jönsson, infochef Luleå Kommun och Big Steve + crew

Roger Jönsson, infochef Luleå Kommun och Big Steve + crew

I dag har jag varit ”kopplare” åt Big Steve+ crew. Det har varit en dag fylld av ”Crashmeetings”. I stället för att ringa och boka möten har jag och teamet fräst runt som skottspolar och blivit mycket väl mottagna, överallt där vi stormat in. Och jag tänker än en gång på hur fantastiskt det är att bo på mindre orter. Det är nära mellan människor och beslutsfattare och alla vi möter tar sig tid, är väldigt trevliga och hjälper till på de sätt som de kan. ”Big Steve from England”, är en produktion, som har fått stort genomslag på Youtube. Big Steve är en bekväm engelsman som avskyr kyla, mörker och vatten. Initiativtagare  till serien är producenten engelmannen Craig Dixon, numera boende i Skellefteå. Han blev besatt av det underbara norra Sverige, som han uttrycker det och kom på idén där Big Steve är sig själv och utsätts och möter människor av alla åldrar och slag i norra Sverige. Det är ett nytt sätt att tänka film, där man utgår från sociala medier och söker upp människor där de befinner sig. Produktion och finansiering, mest i form av sponsorpengar, sköter man längs vägen. Det ska bli intressant att följa produktionen och se vad som slutligen kom ut av mötena i Luleå.

Big Steve, Stina Jansson och Annika Öhman/Swedish Lapland + jag. Foto; David Craig

Big Steve, Stina Jansson och Annika Öhman/Swedish Lapland + jag. Foto; David Craig

Big Steve på besök hos Yours. Foto; Almkvist

Big Steve på besök hos Yours. Foto; Almkvist

När jag till slut kommer hem, så känns det som jag blivit körd i en centrifug, efter en intensiv vecka full av möten och intryck. Jag sätter mig i tänkarfåtöljen, tar en klunk öl, tar ett djupt andetag och blundar. Då far en tanke igenom mitt huvud, VEM är det jag INTE träffat och VAD är DET jag inte sett och VAR har jag inte VARIT. Det är förstås en livsfarlig tanke och säkert rätt typisk reflektion för en världsmedborgare av idag. Det duger liksom inte med vad man åstadkommit, det finns alltid mer som borde ha varit gjort. Men i det stora hela så tror jag att jag förhåller mig rätt ok till den prestationsångesten i dag. Däremot så finns det för mig ett viktigt perspektiv i  frågorna med INTE. Det är så väldigt lätt att springa runt som en skållad råtta och känna sig viktig och upptagen. Jag vet inte hur många gånger jag per vecka hör hur UPPTAGNA de flesta är, hur MÅNGA MAIL de har inkorgen osv. Alla verkar ha kalendrarna fulla och mailboxarna fyllda, men få verkar hantera det särskilt väl. Sen är det väl lite glans, glamour och status också att vara UPPTAGEN och i förlängningen kan man anta, eftertraktad. Jag minns en gång när en stressad försäljare ringde upp och frågade om jag hade tid för han ville sälja in en managementtidning om hur man hanterade tid och organisation. Jag svarade att jag hade all tid i världen och dödade därigenom hela hans säljpitch.  Men tiden är faktiskt det enda vi har. Vi föds, vi dör och däremellan har vi faktiskt bara tid. Allt annat kan tas ifrån oss men tiden är faktiskt konstant (med en viss reservation för fysisk teori och tidsbegreppet, men det är överkurs i det här sammanhanget). Vad vi däremot väljer att GÖRA med VÅR TID är en helt annan sak.

Dags för fredagsreflektionen. Foto: Andreas Almkvist

Dags för fredagsreflektionen. Foto: Andreas Almkvist

Livet innehåller så mycket paradoxer. På Facebook, twitter osv bygger vi och underhåller våra sociala relationer. Ju fler vänner jag har desto mer tid går det åt att följa dessa på alla deras trådar hit och dit, för att inte tala om alla globala spännande människor jag följer och som ger mig en fantastisk omvärldsbevakning. Och det går åt en massa tid (ni ser väl hur upptagen jag är 🙂 )att hantera all information och destillera den till hanterbar essens och att sedan sprida den vidare på olika sätt och i olika format. Min 18 åriga son är på något sätt mindre brydd över informationsstressen än jag är. Jag tillhör nog den generation som har någon form av allmänbildningskomplex, där jag har ambitionsnivån att kunna massor om massor och i förväg. Min son tar reda på saker NÄR han behöver dem, antagligen ett mycket smartare förhållningssätt.

Det pris man betalar för denna livsstil är att man lätt blir blind. Jag tror på fullaste allvar att jag befinner mig på ett av de mest spännande ställena i världen just nu. Men tänk om det inte stämmer, om det blir  bättre om jag stannar upp, vänder mig om eller går baklänges och pratar med en vilt främmande människa på stan, som öppnar upp ett helt nytt universum. Det är utmaningen för oss alla tror jag. Att stanna upp, lägga det vi redan kan och gör bra åt sidan. Att upptäcka vad och vem det är som jag ännu inte ser och skapa utrymme så att det kan komma fram. Har man jämt bråttom så ”ser” man sämre. Jag tänker på det när jag tittar på filmerna från inspirationskonferensen  TEDX som var i Kiruna i veckan.

Det är folk med passioner som lyckas med konsstycket att få väldigt komplexa saker att framstå som enkla och självklara. De som lyckas göra njutbar essens av sina liv (åtminstone verkar det så) och delge det till andra. Sån vill jag också vara tänker jag men nu måste jag iväg och hämta sonen på busstationen och sen ska jag bara…..och så har jag ju glömt att… Så enkelt,  så svårt och så vidunderligt det är att vara människa.